Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsen kunna vara »sånggudinnorna kära, blott de rymma
en gnista från tillvarons världsbrand eller upplysas av en
skiftning av det väsentligas strålglans», men förkärleken
för dem är ofta missriktad och överdriven. Alltför mycket
har också samhällsdiktningen prisats för ämnets skull, men
ofta har den sociala rättfärdighetens patos givit skaldernas
verk större fläkt och mäktigare proportioner än andra nutida
idéer. Kälkborgeriet är det enda, som icke kan bli poetiskt.
Och roligt visar Levertin hur Qeijerstam med all sin
utomordentliga kärleksfullhet för sina gestalter, icke kan
få någonting ur dem, samt tar slutligen i en direkt och
hövlig allokution avsked av bokens hjälte med försäkran
om att han sätter honom och hans fru mycket högt, men
icke förstår varför hans vägar korsats med deras. »Livet
är kort och tiden dyrbar. Det finns tusental av stora,
märkvärdiga människor, vilkas verk och liv jag misströstar om
att någonsin få lära känna... Hur skall jag då hava tid
med er, herr Hasselqvist, som varken roar mig eller har
något att lära mig. Frid och farväl, herr Hasselqvist, och
förlåt mitt hjärtas uppriktighet.»
Två år senare uppträder Levertin emot Geijerstam
med anledning av dennes försvar för sin »livspoesi».
Artikeln, om vilken i inledningen till detta kapitel utförligt
talats, är på samma gång en analys av romanen
»Kvinnomakt». Levertin får emellertid tillfälle att åter tala gott om
sin ungdomsvän, då han recenserar berättelsesamlingen
»Skogen och sjön». Han förstår och är glad över
författarens popularitet. Genialisk uppfattning eller utsökt
konstnärlighet äger han nog icke — det förvånar oss något, att
man ännu 1903 behövde uttala en så elementär sanning
om Geijerstam — men till gengäld »en bredd, en
skildringslust, en värme och ett livsintresse, som äro sällsporda och
som med fullt fog gjort hans på mänskligt innehåll rika
böcker älskade». Till sist kallar han 1905 »Själarnas kamp»
trots långrandigt och anspråksfullt känslomakeri en
betydande, ställvis till och med mäktig bok.
Det kan ej nekas, att Levertin i sitt omdöme om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
