Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bok, vars tillkomst Levertin, såsom i biografin visats,
följde med verklig spänning och med jämt stigande beundran
för alla prov lian lärde känna. Artikeln är emellertid,
såsom han själv säger, mera den vänskapsfulle skoliastens
och den intresserade förklararens än den objektive
kritikerns, mindre en kyligt avvägd anmälan, än en väns
förord. Likväl anmärker han i början om bokens alltför
stora rikedom, vilken gör att den som helhet saknar
något av den plastiska verkan, som präglar var detalj.
Nagra av dessa enskildheter framhållas i det långa referatet;
men detta fastställer också med mycket lugn verkets
karaktär, dess förhållande till den filosofiska romanen i utlandet,
dess skimmer av italiensk renässans, dess vittnesbörd om
sin författares levnadsutveckling, temperament, oberoende
av alla partiförhållandens rubriker och mystifikationer och
hans konstnärsskaps egendomlighet, hans plastiska,
stiliserade prosa med dess skulpturala säkerhet — en plastik,
som blott i fråga om kompositionen uppoffrar den grekiska
arkitekturens klara proportioner för den svenska
omåttligheten och den österländska rikedomen med dess
arabesker och detaljprydnader, vilka hota att skymma
grundlinjerna.
I essayn i kalendern Svea 1897 (där kallad »Verner
von Heidenstam. En silhouette», sedan i »Diktare och
drömmare») har Levertin redan ett mer oförbehållsamt
erkännande åt »Vallfarts- och vandringsår», varom han säger,
att varmare verser, mer fulla av sinnlig förtrollning äger
ej den svenska poesin (man kunde dock tänka på
Stag-nelius). Vackert visar han sedan, hur i »Hans Alienus»
utvecklade sig det hemlandets melankoliska sjukdomsanlag,
som redan skönjdes i dikterna, och på tal om
romanens slutsidor, vilka han med rätta kallar sublima,
påminner han sig den rörande anekdoten om
»Resar-Bengt» och enrisbusken i sultanens trädgård. Längst går
fördjupningen inåt, utvecklingen mot »den mognade
mannens tänkarblick på världen», vilka Levertin starkt
betonar, i »Dikter». Med tillfredsställelse fastställer Lever-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
