Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kristendomen, dess religiösa barnaskap och
försoningsbegär faller liksom utanför Heidenstams väsen. Något
kallt, stelnat och styvt finner han i allmänhet vidlåda boken,
liksom livsströmmen kunde varit starkare och varmare.1
Mellandelen är alltför episodisk. Men sista kapitlet har
åter någonting grandiost över sig, och som stilistisk
framställning, som ren konst är boken utomordentlig. Starkare
än förr meddelar den känslan av, hur högt denne konstnär
ställer anspråken på sig själv.
Detta är allt vad Levertin såsom kritiker offenligt sagt
om Heidenstam. Hans polemik mot Agathon
Hammarskjöld rörande det historiska i Karl Xll-figuren är mest
teoretisk: han håller blott på, att sådan denna figur av
skalden framställts, den lever »med en stor och ensam
tragisk hjältes imponerande och gripande liv, lever i det
yttre och inre med en stor typs på en gång individuella
och symboliska kraft».2 I ett brev finner han den första
historien i »Karolinerna» något osäker i berättelsetonen
(I: 367).
Den vänkritik, mot vilken Hammarskjöld riktar sig och
som Levertin i slutet av sin polemik försvarar (1: 373 f.),
den har han sålunda i mycket ringa omfattning utövat
gentemot Heidenstam, ehuru han med en så varm uppriktighet
hävdar dess berättigande, när alla andra äro kyliga eller
tiga. 1 det föregående har emellertid icke dolts, vilken
del hans känslor för vännens diktning — »kulturskaldens»,
det högsta lovord han tycker sig finna — haft i hans
förhållande till Fröding, och det är icke uteslutet, att han
också mången annan gång kunnat påverkas av sådana
intryck t. ex. i fråga om Snoilsky och Rydberg. Men det
är en annan sak.
1 John Landquist har i sin uppsats om Levertin som kritiker
påpekat, att han här t. o. m. tyckes för sträng mot Heidenstam,
alldenstund han ej minns hela bokens stiliserade läggning.
2 Han tillägger med en rolig bild: »medan herr
Hammarskjölds — på ett par småsaker när — är en konventionell dimbild
utan färg och utan realitet, lik en osäker och ointressant
skymningsskugga av Molins staty».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
