Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erkännande åt konstnärssträngheten och självkritiken, den
mognade och genombildade artisten och den icke starka
eller rika, men sällsynt fina, själfulla och intellektuellt
högtstående personligheten, det äkta i känslan och den
beundransvärda stilen. Han prisar tavlorna från ungdomen
och slutsidorna, där författaren lyfter sig till ett allvar
och djup som aldrig förr. Den mellanliggande avdelningen
är svagare, och man skulle önskat hela figuren mer
intressant, liksom författaren starkare berörd av livets lidelser
och strider. I denna anmälan saknas otvivelaktigt ett
starkare betonande av just dessa sistnämnda moment och en
närmare analys och kritik av Martin Bircks åskådning,
dess förutsättningar och dess förmåga att bära upp ett verk.
Här hade givetvis funnits mycket att säga. Några år
senare angriper Levertin »Doktor Glas» just från denna
synpunkt, på vilken han nu endast i förbigående häntyder.
Jag har tidigare talat om denna kritik, en av Levertins1,
utförligaste och mest haltfulla. Han polemiserar mot bokens
idé, men om dess intresse, konstnärlighet, många episoders
skönhet och stilens fulländning kan blott en mening råda.
Här äro, som man ser, synpunkterna omkastade: sådant
omtalas nu i sista rummet och i förbigående, medan det
förut fängslade kritikern mest. Man kan här finna ett
moment i Levertins egen utveckling, som är ogensäglig: men
här är också någonting annat, en fordran att en diktare,
utrustad med rika håvor icke skall stanna utan ständigt bryta
sig ny mark, gräva djupare i livets hemligheter och söka svar
på dess verkligt stora frågor. Det är denna brist på andlig
växt som han aldrig kan förlåta Strindberg och vars motsats
han älskar hos Heidenstam. Det är också den, som
föranleder hans reservation mot det sista verk av Hjalmar
Söderberg han behandlat.
Det har redan av Landquist anmärkts, hurusom denna
»vänskapskritik» rent av synes undvika att vara alltför fri-
berg har till mästare Anatole France, men tillägger också, att hos
lärjungen brister själva kulturarbetet och människokännedomen
m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
