Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt och målmedvetet». Utmärkt skildras det troende allvar,
varmed Heiberg, annars en begabbare, talar om kärleken
såsom »tillvarons stora, saliggörande och förödande makt,
som människans eller åtminstone den utvalda människans
öde» och hur denna gripna uppfattning av »1’amour-passion»
är ovanlig i norden. Än mer visar analysen av »Balkonen»
huru starkt Levertin är tagen av detta tema, som ju var
hans eget, fastän hos honom själv långt mindre mäktigt
uttryckt. Kärleken regerande blott efter sin egen naturs
nödvändighet, brytande alla lagar utom sin egen brinnande
och hemlighetsfulla, kärleken, underverket, existerande
endast så länge man tror och tillber med hela varelsen —
denna icke nya tankegång är, säger Levertin i en på samma
gång överraskande och osökt vändning, »levandegjord med
en nervös och modern momumentalitet såsom i en grupp
av Rodin, med linjer, omfattande stora, dunkla
massor av m ä n n i s k o 1 i d e 1 s e». De sista orden giva
en av dessa intuitiva och slående karaktäristiker av ett
konstverks innersta väsen, vilka Levertin så ofta bjuder
i en kort sats. I själva verket tyckes mig icke något mer
träffande kunna sägas om den Heibergska kärlekstragedin,
vars tes man naturligtvis kan diskutera men där man i
likhet med Levertin måste beundra styckets frigjordhet
från allt smått och tillfälligt, dess romantiskt-realistiska
obundenhet vid tid och rum, och inbillningens väldiga
mått.
Levertins förträffliga lilla diktarporträtt av Peter Nansen
må ännu antecknas. Det är gjort med en väns sympati
men också med en god väns fullständiga oförbehållsamhet.
Levertin tar ett bestämt avstånd från »Julies Dagbog» och
»Maria» — utan att kanske tillräckligt understryka det
dock våldsamt frivola i dessa böcker — för att i stället i
»Judiths Ægteskab» se en stark och allvarlig
människoskildring, given med en flärdlöshetens kraft, som gör den
vacker och djup. Det är naturligt att ämnet — »huru
vanskligt det är att skapa detta det vanskligaste av
konstverk, lyckan mellan man och kvinna» — särskilt skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
