Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hymn till det flödande livets glädje, med sus av gräs som
växer och sång av blod som stiger i ådrorna». Detta gäller
dekoreringen i abbedissans matsal i S*. Paolos kloster, det
första mogna uttrycket av Correggios självmedvetna konst.
När jag med Levertins jämför Julius Langes karaktäristik,
slär det mig, huru litet den förre över huvud fäster sig vid
vissa stilföreteelser, som dock äro av vikt, och hur
deskriptivt han i grunden behandlar sitt ämne — detta samma,
som i rikligt mått kunde konstateras också vid
behandlingen ,av såväl den franska som den svenska konsten i boken
oin Lafrensen. Han tager från Lange hänvisningen till
Ho-meros’ skildring av hur Jupiter fängslar och hänger upp
Juno, men han underlåter att tala om, att Correggio nu
inför den nakna kvinnofiguren såsom förnämsta beståndsdel
i den mytologiska kompositionen och att det erotiska blir
huvudsak. Lika betecknande för Levertin är, att när han
sedermera övergår till att tolka Marias himmelsfärd i
katedralen, han blott talar om Correggios »sista stora verk i
Parma, ett av den dekorativa målarkonstens mest geniala
verk», och först efteråt får man genom antydningar veta
vilket det är. Ej heller betonar han uttryckligt, i sin
hänförda skildring av denna fresk, dess rent lyriska
känslo-innehall — men han omskriver detta i orden: »en i bild
förvandlad himmelsfärdsmässa med samklangen av tenorer
och sopraner, orgel och cymbal — den sydländska
himmels-lyckans oratorium, som ingen tonsättare komponerat, är
det Correggio satt i färg i katedralkupolen i Parma».
Någon klar föreställning får man vidare icke, när Levertin
talar om mästarens Danae såsom »ännu blott ett yrt och
kokett skämt med erotik och nakenhet», och man minnes,
vilka olika omdömen som fällts om detta verk, från
Burck-hardts avgjorda förkastelsedom, vilken Lange i huvudsak
omfattar, och till Ivan Lermolieffs och hans eftersägares
oreserverade beundran. I framställningen av Jupiter och lo
ser Levertin det underbaraste av allt, en skildring av tillvarons
natursida sådan den aldrig givits genialare, av »förnyelsens
mysterium, sådant det lever i modern och förandligad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
