Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
himmelstak på monstranser; och denna glöd gav de illa
tecknade gestalterna av Paolo och Francesca oförgätlighetens
liv». Det är, som skulle man vara försatt tillbaka till
ung’domslyrikens tider. Om Burne-Jones’ tavla »Den
barmhärtige riddaren» säger Levertin: »Aldrig har i modern tid
medeltidslegenden i färg berättats djupare och andäktigare,
aldrig nådens poesi tolkats sublimare, och den oändlighet,
som ligger i ordet förlåtelse, framställts så enkelt och så
stort. Musiken från Mont-Salvat trängde in i hjärtat medan
man betraktade den, och allt det djupaste och innersta i
kristendomens lära omstrålade den lilla bilden.»
Vi återvända till ett par uppsatser från dessa år,
behandlande svensk konst.
I en anmälan av Göthes Sergel-biografi tar Levertin
avstånd från levnadstecknarens psykologiska uppfattning av
konstnären, vars typ han finner alltför starkt förmildrad
och i avseende å sin originalitet utslätad. Levertin
betonar det franska inflytande, under vilket Sergel stod under
sin bästa tid och vilket han själv intygar i en för
levnads-tecknaren okänd självbiografi, som Levertin citerar. Han
understryker mycket starkt den motsats mellan ideal
skönhetskult och faunisk orgie, som fanns hos Sergel och att
det »ej minst är konstnärens hänryckta sensualism som
givit hans mejsel den outsläckliga kärlek till den mänskliga
formens skönhet in i minsta detalj, som strålar ur hans
verk». Han betecknar honom som en stolt uppbrusande
och flammande natur, yster och förtvivlad, sällan i
jämvikt. Han var ständigt större än vad hans fragmentariska
verksamhet låter oss se. Också i detta avseende är han
äkta svensk, liksom i sitt »personliga väsen med den
tjusande blandningen av ödmjuk skönhetsfantast, självsvåldig
njutningsmänniska och högdragen adelsman med fritt sinne,
het känsla och oförfärat tal».1 Levertin går icke in på Ser-
1 Med sin benägenhet att tillämpa ett slagord som han
finner träffande, begagnar han nu om Sergel samma uttryck av
Salvator Rosa, »helt själ, helt eld, helt galla», med vilket vi funnit
honom beteckna Strindberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
