Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Nationalbibliotekets i Paris kopparsticksamling. Men
även gentemot den förhåller han sig självständigt.
Hans studier äro fristående. Efter den biografiska
inledningen följer ett kapitel om »Proportionernas spel», i
vilket Levertin särskilt behandlar Callots sätt att i
förgrunden av sina etsningar ställa en stor figur. Han förklarar
detta drag såsom avsett att ytterligare betona konstnärens
förmåga »att med fullt bevarad livsintensitet till minsta
möjliga dimensioner förminska synintrycket av den största
tänkbara vidd och uppfyllnad» och ge »ett djupt ironiskt
intryck av alla måtts oändliga relativitet». Han tolkar
därefter Callots bakgrunder, dessa tjusande abbreviatyrer
av studier och landskap, vilka han också tillskriver
konstnärens outtröttliga lust att leka med kontraster i storlek
och med måttstockens olikhet. Han övergår så till en
analys av »Callot såsom skapare i det oändligt lilla» och
visar genom vilket tillvägagående denne lyckats
åstadkomma en mäktig verkan i bilder, där måtten reducerats
till det nästan molekylära. Han visar huru detta sker
genom själva anordningen, genom ytorna som lämnas
öppna och åstadkomma en underbar rumsverkan och
fördjupning av perspektivet, genom de koncentrerade
massornas spel, i vilka dock varje individ lever: allt detta utföres
med ytterlig sorgfällighet i detalj och exemplifieras å de
olika verken. Denna behandling av rummet har Callot
utbildat under vistelsen i Italien och genom umgänget med
barockens verk, där känslan för rummets betydelse
överallt framträder. Ett specialkapitel ägnas »Callot såsom
massans skildrare». Han är, säger Levertin, i modern tid
den förste verklige framställaren av väsendet med de hundra
händerna och munnarna. Och nu följer en karaktäristik av
denna massa, vilken kan citeras här, också såsom ägande
ett visst aktuellt intresse (att Levertin läst Oustave Tärdes
arbeten i kollektiv psykologi framgår av ett citat, och jag
undrar, om icke han även läst Oustave Lebon):
Det är hopen, som hungern efter bröd och skådespel samlar,
som ögonblickets lidelse förlänar sin kohesionskraft, som ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
