Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord om klåmasken, i vilka föreställningen om det oändligt
lilla filosofiskt kristalliserats; han skildrar varifrån denna
paradoxala överflyttning av den matematiska idén om
oändlig delbarhet till det organiska området leder sitt ursprung
och hur den påträffas även i tidens lärda verk samt först
formulerats av Qiordano Bruno. Callot levde i Florens
under en rik naturvetenskaplig fruktsättningstid och en av
naturvetenskapliga problem genomsyrad atmosfär, och
sammanträffande bl. a. med Galilei. Här får Levertin
tillfälle att ge en bild av den naturvetenskapliga andan i
Italien, och han går så långt i detaljer som att visa, hur man
vid toskanska hovet roade sig med förstorande och
förminskande linjers bilder och hur spelet med proportioner blivit
en lek, i vars symbolik en ny relativitetens
världsuppfattning skymtade.
Allt detta är utan tvivel riktigt. Riktigt, åtminstone
i huvudsak, är också den definition Levertin i början av
kapitlet, med hänvisning till Meissonnier, ger av den
franska konstens lynne såsom matematiskt, benäget att
förtäta alla livsfenomen till den kortaste, skarpaste formeln.
Måhända överdriver han den vetenskapliga livssynens
återverkan på konsten, då han anser, att en objektiv blick på
världen med sin ringa tro på det individuella »skall i
konsten anlägga en mindre, blygsammare skala än en starkt
subjektiv och lyrisk med dess lidelsefulla persondyrkan
och höggradiga livsberusning». Han säger, att i stort taget
detta låter sig ådagalägga i den franska konsten. Det
förefaller som om bevis skulle erfordrats: när rokokons
»livsberusning» och »lidelsefulla persondyrkan» hade en så
utpräglad smak för den lilla konsten, kan detta dock väl icke
tillskrivas upplysningens naturvetenskapliga anda — utom
att det stora formatet långt ifrån var uteslutet; detta blott
som en av många invändningar. Men däri kan Levertin
naturligtvis hava rätt, att Callots systematiska
världsför-minskning meddelar intrycket av en naturvetenskaplig
objektivitet och en undergivet ironisk uppfattning av män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
