Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estetiska franska skrifter genomgås. För själva den
akademiska konstläran redogöres därpå: den leder till en
skematisk pedagogik och »i åtta fall av tio också till en
konventionell och abstrakt konst». När ett snille som
Poussin vill införa en bestämd karaktäristik, motverkas
den av en akademisk kanon. Bakom akademisternas
uppfattning ligger Descartes’ fysiologi och psykologi: den
riktning, hemma i antiken, som älskade att fixera
sinnesstämningarnas fysiska uttryck och som under renässansen
utbildade fysionomister, föregångare till Lavater, bestämde
arten av konstnärens spekulationer över detta ämne. Så
följes i detalj den konstnärliga behandlingens principer,
sådana de av dessa torra teoretiker uppställdes, och endast
sällan får man dröja vid någon ljuspunkt, som när man
ur en älskares av färgen utläggningar tycker sig förnimma
rösten av Delacroix eller Manet. Konsten bär, som sagt,
prägeln av allt detta, men då varje tids konstalstring är
rikare än dess teori, händer det också, att några enstaka
konstnärer bryta fjättrarna och skapa fritt. Bland alla
exempel på, vilken ödesdiger makt en falsk och
abstra-herande konstlära kan utöva, möter man sålunda en
undantagsman som Poussin. Fastän konstläran ytterst
abstra-herats ur hans verk, blev denna åskådning hos honom aldrig
system och bokstav, utan ande, kött och blod. Och med
följande vackra ord om honom avslutar Levertin sin studie:
»Den siste av renässansens stora artister, med en
världs-undergångs svårmod i sin själ, sökte han, med allt vad vilja,
lärdom, filosofisk eftertanke och medveten strävan kunde
åstadkomma, fånga hela utvecklingens resultat. Så
lyckades han också skapa en värld av ett storartat, tungsint
allvar, heroisk, fast tillkommen under solnedgångens
tecken. Ty i konsten är allt möjligt, även att i sig själv
farliga, ja, falska principer i en stor själ kunna
åstadkomma märkliga och mäktiga verk.»
Sålunda kröner Levertin sin konsthistoriska forskning
med en lärd utläggning av konstens principer under en
viktig period. Även den torde stå i samband med de studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
