Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liv kan hava sitt intresse för framtiden, i synnerhet då den
sannolikt icke är gjord annorstädes.
Vitalis Norströms broschyr behandlar Levertin som
sagt på ett helt annat sätt. Han framhåller den genast
såsom »en av de yppersta och mest själfulla filosofiska
stridsskrifter, som på länge sett dagen i vårt land».1 Efter
densamma kan allt annat som skrivits om henne, avföras
ur räkningen. Men efter detta höviska erkännande och
med bibehållande genom hela uppsatsen av en fullkomligt
chevaleresk ton, blottar Levertin vissa väsentliga
svagheter i broschyren. Först det oriktiga i Norströms sätt att
söka »avpressa» — uttrycket är den filosofiske författarens
eget — Ellen Key en teoretisk ståndpunkt som hon själv
icke vidgått och att bringa henne på någon sorts teoretiska
formler. Med varm övertygelse förfäktar Levertin sin
sats, att konsten och dikten kunna innehålla lika mycket
filosofi som filosofin själv, fastän där icke framläggas
några nakna satser eller konsekvent utförda resonemang.
»Var ny filosofisk tanke,» säger han förträffligt, »blir
nämligen ett mer eller mindre stort gravitationscentrum, kring
vilket en hel mängd av föreställningar, drömmar och
känslor välva sig, och för alla ej direkt abstrakt begåvade
människor är det nog först genom dessa
syskonföreställningar som de filosofiska sanningarna eller hypoteserna
— hur man nu föredrar att benämna dem — bliva
införlivade med ens väsen.» Här är det Ellen Keys filosofiska
mission tager vid. Hon har populariserat den nya tidens
tankar genom att blåsa levande anda i termerna, genom
att sätta idéerna i kontrast mot härskande meningar och
1 Jag kan icke vid denna fras, helt och hållet oberoende av
broschyren, tillbakahålla en viss irritation över Levertins sätt att
stilisera dylika jämförelser och påpekar detta även som en
varning. De vackra epiteten försvagas genom tillägget, och man får
den föreställningen, att många ypperliga och själfulla filosofiska
stridsskrifter publicerats i Sverige, av vilka denna icke är den
yppersta och själfullaste, men endast en av de många
sådana. Jag har tidigare vid fråga om Ibsens brev antecknat
en dylik journalistisk stilfigur. Den är dålig, emedan den ger
tanken någonting svävande och utspätt, den tager med ena handen
vad den givit med den andra och väcker dessutom oriktiga idéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
