Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet, hur mycket han hade den själv gentemot dem —
berodde, såvitt jag därom kan döma, på inre och yttre
omständigheter. De förra har jag här ovan återkallat i
minnet: jag menar det som är exotiskt i hans romantik,
det grubbelsjuka och mörka, den lidelsefulla erotiken i
medelpunkten för hans diktning och dess ständiga beröring
med dödens mystik, elden och förbränningen — men också
den passionerade skönhetsdyrkan i hans uppsatser och
brev. De senare lågo i hans form. Hans tidigare vers
har ett i grunden renare språk, trots många anmärkningar
som gjorts och kunna göras, än hans tidigare prosa. Hur
det i denna vimlar av danismer, har påvisats, och
galli-cismerna äro knappast färre. Men andra underligheter
stöta lika mycket. Man kan redan här göra en psykologisk
studie över Levertins märkliga oförmåga att fatta
språkbilderna tydligt. Detta sammanhänger med hans brist på
sinne för gripbara företeelser i allmänhet och hans ringa
iakttagelseförmåga: han hade ett inre öra, liksom han
hade en inre syn, och han hade kanske auditiv fantasi
mer än han hade visuell — den som skapat hans diktions
och hans melodis fägring. Men i alla fall är hans gehör
för detaljer underligt slappt, och han kan tappa bort varje’
sinne för språkriktighet och till och med för sammanhang.
Han kan, så fort han skrivit ner ett uttryck, förlora ordbilden
och ersätta den med ett synonym av annat genus samt
konstruera fortsättningen i enlighet därmed. Det finns i
originalupplagan av »Från Rivieran» ett ställe, som är
utomordentligt betecknande för Levertins svaga språkkänsla och
därför må anföras: »en dam tog en klubba, svängde den ett
tag i luften och slog våldsamt till en kula, som låg vid;
ena pinnen. I susande fart rullade d e t tvärs över banan,
och hon stod just i begrepp att sända ett annat efter».
Han har plötsligt i medvetandet ersatt »kula» med »klot»!
Dylika förblandningar möter man ännu mycket senare i
hans prosa, även där han själv läst korrekturet. I hans
tidningsartiklar vimlar det av otympligheter, och även rena
fel äro icke ovanliga. Redan detta kunde stöta, men vik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
