Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ofantliga mått av vetande han samlat strålar tillbaka
i hans skrifter, ofta nästan omärkligt insatt i oväntade
sammanhang, men i alla fall meddelande intrycket av en
bildningens universalitet, sällsynt för modern tid och
naturligtvis alltid erbjudande läsaren en plattform att höja sin
egen bildningsnivå samt vidgande hans andliga synkrets åt
mångfaldiga håll.
Dock, hur mycket denna sida av hans verksamhet än
kan betyda för cirkulationen i svenskt kulturliv, torde väl
det mest bestående i hans insats, utom hans poetiska
författarskap, vila på hans kärlek till och kännedom om
svensk andlig odling. Hans karaktäristiker av frihetstiden
och det gustavianska tidevarvet samt bådas mest
framträdande personligheter hava gjort allt detta oändligt levande
och så att säga personligt åtkomligt för senare generationer.
Hans betydelse i detta avseende är icke blott historikerns:
med en sällsynt intuition har han, utan att vika från den
historiska sanningen, såvitt den i abstrakt mening existerar
och kan iakttagas, givit en allsidigt mottaglig och
återskapande psykologs och diktares bild av gestalter,
åskådningar, seder och alstring. Så har han besjälat ett stycke
nationell kulturhistoria på ett sätt, som ständigt skall
giva denna period dess rättvisa plats även i sådana
kretsars medvetande, vilka annars icke tänka på att skapa sig
en föreställning om det ena eller andra skiftet, om än så
viktigt, i sitt folks hävd.
Såsom diktare hör Oscar Levertin icke till de stora och
banbrytande. Hans fantasi var begränsad: den flög sällan
ut över det subjektiva känslolivets råmärken. Men sällan
har också i svensk litteratur någon skildrat detta med ett
sådant innerlighetens patos. Där blandar sig en tröstlös och
grubblande pessimism med en nästan barnslig fröjd över
de lyckoglimtar som skänkas; där växa de inre konflikterna
genom själens oändliga mottaglighet och väsendets känsliga
förmåga att helt av dem fyllas, till världsfrågor. Hans
formkonst är osäker och ojämn. Den saknar en mycket
viktig betingelse för den högsta konstnärliga verkan, rytmens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
