Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver sina vildsinta barn, lät han
henne aldrig tala till slut, utan föll
in midt uti, och så försökte debåda
öfverrösta hvarandra immerfort. Under
tiden skreko eller greto barnen
naturligtvis värre. Det hela bildade,
som sagdt, ett alldeles förskräckligt
oväsen.
Frun med sin Hermann och Hedda
höll ej ut länge. Det måtte ock
hafva varit tröttsamt att hvarje dag
taga sig så ansträngd motion soin
den hennes barn förorsakade henne.
När hon reste, drog hvarochen en
lättnadens suck. VI stodo ännu
länge och tittade efter om ej ungdomarne
skulle hoppa ut ur omnibusen.
Den gamle herrn blef emellertid
qvar och gjorde sig snart bekant
med oss. Han berättade oss att han
varit så ytterst glad när frun farit,
ty „han hade alltid mastat sitta och
underhålla den förskräckliga menniskan!"
- När vi senare sågo, huru
gerna han pratade och huru lätt han
sällade sig till alla, betviflade vi i
hög grad tillvaron af denna tvingande
nödvändighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
