Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkogården och att få höra om
mångt och mycket från hemmets
jord. Kyrkogården i Milano är
praktfull — en utställningslokal
for den nyare skulpturen. Väldiga
mausoleer äro uppförda öfver
de dödas ben, tallösa statyer söka
gifva uttryck åt de efterlefvandes
smärta. En hel mängd verkliga
konstverk förekomma, men jag
vet icke, det gör dock intet stämningsfullt
intryck. Jag föredra
ger hellre att vandra på en landtlig
begrafhingsplats bland grönskande
kullar och enkla träkors.
Dessa praktbyggnader, som hvarje
rik man kan låta hvälfva öfver
sin aska, se så skrytsama ut. Man
har alls ej den tanke som skulle
man gå i de dödas tysta stad,
hågen dragés tvärtom väl mycket
till det verkliga. Och i statyerna
detta sökande efter att få sorgen
så tydligt som möjligt förkropps
ligad, hvilket ändå högst sällan
kan lyckas. — Långa gängar med
inmurade grafvar: inne i den
kalla stenen slumra de döda, ingen
värmande jord famnar deras
stoft, ingen grönska ligger som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
