Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hogre grad än någon alman, är medlare emellan
den gamla åsigten, som har dyskrasien till centralidé,
och den nya, hvilken just nu är i sitt
utvecklingsstadium, och som söker pathologiens princip uti
degenerationens eller parasitlifvets begrepp.
Den dynamiska sidan af sjukdomsprocessen uppfat*
tar Sydenham dunkelt och vid framställningen deraf be*
gagnar han sig af det symboliska talesättet: spiritus
animdles eller nervaqdar. Den som fäster sig vid detta
uttryck och deruti icke ser någon annan mening än den
bokstafliga, kan svårligen i Sydenhams åsigt finna
något annat än gruinmel och oreda. Men, om man,
såsom sig bör, väl ogillar men ursäktar talesättet, och,
utan au deraf låta förvilla sig, söker det väsendtliga
innehållet deraf, torde det dock låta göra sig att
temli-gen klart och besiämdt uppfatta Hans mening.
Dessa spiritus animales äro de krafter, genom
hvilka det andliga hos menniskan utöfvar väldet öfver
det kroppsliga, och, ehuru det sednare kan motverka
dem och hindra deras fria verksamhet, är dock en sådan
det kroppsligas inflytelse att betrakta, blott såsom en
yttre *)• Ehuru detta icke klart framgår ur de i noten
anförda ställena, emedan meningen om de ifrågavarande
krafternas antingen materiella eller andliga betydelse
der tydligen vacklar, synes mig dock uti den pathologi-
*) Quemadmodum enim Homo quidam exteriör conspicitur ex par*
tibns sensui obviis compaginatus, ita procul dubio ct interiör est
qui-dam Homo, e debita spirituum serie, et quasi fabrica, constans, solo
rationis lnmine contemplandus. Hic Tero cum temperie corporis
inti-mius conjunctus et qnasi un i tus, tanto ægrins faciliusve de statu suo
de-jicitnr, quanto major minorve ea, quam a Natura sortimur,
principio-rum constituentium firmitas. L. G. p. 395. Animi robur ct
constan-tia, quaindiu boc corporis luto incrustatur, a firmitudine spirituum
eidem famulantium maxime pendet; qui quidcm supremum in scala
materiæ gradum constituunt. in ipso Entis immortalis confinio positi.
p. 400.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
