- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
6

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kullen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2G

SYDSKÅNSKA. TECKNING AK.

liga kärleksromanerna förstodo de sig inte riktigt på; de
blefvo lätt utledsna på det myckna kyssandet och
gråtandet, men läste gärna sjöröfvarehistorier och hemska
händelser i gamla slottstorn, där ändå kärleken spelade
mystiskt med i det hela.

Sättet hvarpå de kommo åt böckerna, — att smyga
in i parken, bort till flygeln och försigtigt äntra upp
i det öppna fönstret, ständigt utsatta för faran af upptakt
och ständigt beredda på en hastig flykt, — var också i sig
själft mycket lockande, och dessutom, tykte de, låg det
något romantiskt öfver det tillästa mörka flygelrummet,
ja, till och med i de gamla böckernas Unkna lukt — det
var alldeles, som om det kunnat vara i något gammalt
graflikt slott någonstädes i Skottland eller vid Ilhen, med
ett ord, något riktigt trefligt gammalt — och så den
dystra parken utanför! —

Kullen var deras älsklingsplats; här var så svalt och
skönt, varma och trötta som de voro. — Och så godt
den smakade sedan, kafringssmörgåsen, som de hade i
sin lilla korg; aldrig voro de så hungriga, som då de
badat i det friska kalla vattnet, som glänste så blått
där borta! —

Och så var här så ensligt och tyst, och här tykte de
om att ligga i gräset, fördjupade i sina flickaktiga
drömmar, för hvilka de, som nu, till och med understundom
glömde själfva romanen.

Skada bara, att det fans en sådan stygg mängd
myror! Hur man än flyttade sig, så följde myrorna efter,
eller också funnos de öfver alt. Och den ena af de båda
flickorna reste sig med ett litet skri: en liten svart myra
hade förirrat sig ned i hennes blårandiga strumpa och
gifvit sig på ett obehagligt sätt tillkänna. — Litet ängsliga
reste de på sig, skakade sina klädningar och flyttade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free