- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
9

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kullen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KULLEN.

II

det höga gräset och under högtidlig tystnad druckit af
det klara vattnet. — Sedan hade de gått upp på kullen
och suttit och väntat, att vattnet på något hemlighetsfullt
sätt skulle värka; men då de efter en lång stund
ingenting märkte, hade de tykt, att altsammans var dumt, och
gått hein.

Men nu hade de slagit sig till ro så långt in under
hasselhäcken, att dennes ludna runda löf strök dem uppåt
de glödande kinderna, och en närgången tall, som sträkte
några grågröna grenar in bland den sammetsmörka
grönskan, naggade dem i det orediga håret. Hattarne, de
hvita, hemmasydda, af linong, hade de strukit af;
smörgåsarne hade de förtärt, och nu läste de tigande och ifrigt
i Marlitts »Gullvifva»; det var så stilla och tyst omkring
dem; myggen dansade i solskenet litet högre uppe på kullen;
ett rassel från kornas ljuder hördes från klöfvervången bakom
gärdesgården — lyssnade man, så kunde man höra den
hitersta kon långsamt och liksom med oändligt välbehag
tugga de saftiga röda klöfverblommorna. —

En och annan liten myra hade förirrat sig ända
hit ned, kom släpande med ett tallbarr, var nog dristig
att taga en genväg öfver bokens hvita blad och blef
genast bortknäpt af små solbrända fingrar. Solen gick
alt längre ned i väster och sköt alt snedare strålar in i
löfvärket.

Den yngsta låg framstupa, med hakan stödd mot
båda händerna, så fördjupad i sin läsning, att hon ej
märkte, hur hennes syster satte sig upp, liksom spanande
och lyssnande. — Slutligen fick hon af henne en puff
och samtidigt en nypning i armen att vara tyst — någon
hördes komma nedanför kullen, mellan träden, fram om
hörnet af spågummans koja; säkert någon, som låtit spå
sig, tänkte de, satte sig litet bättre upp ocli sågo sig ny-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free