- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
23

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kråka och bahytt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I KRÅKA OCH BAHYTT.

23

blommor, som luktade godt ocli färgade näsan blå af fint
frömjöl, då man kom dem för nära.

Och när så persiko- och aprikosträden på
väggspafi-eren åt söder började visa ansats att blomma på »bar
kvist», då togos den vadderade kappan och stoppade
baletten fram för att solas, och när de små knopparne till
sist slagit riktigt ut och den röda tegelstensmuren nästan
doldes af ett i vårsolens värme rodnande blomhölje, då
skulle mormor för första gången ut. Ah, hvad det gjorde
godt att andas den friska luften och att riktigt få skåda
våren på nära håll! I bahytt och parasoll vandrade den
gamla i middagsstunden långsamt, så långsamt fram och
tillbaka utanför huset, medan den lilla flickan i stor
sitskråka hoppade och skuttade på trädgårdsgången omkring
henne och skrek af fröjd, hvar gång hon lyckades fånga
en af de bjärtröda åkerhönorna, som brukade sitta i de
hvita aprikosblommorna. Hon satte det lilla glänsande
kräket på den knubbiga, redan solbrända handen och
ropade:

»Åkerhöna, flyg, flyg, i morgon blir det solsken ocli
vackert väder!»

Och åkerhönan lyfte de röda vingarne och flög bort
som en eldgnista i solskenet.

Mormor gick på gången och njöt af den milda
luften, nickade åt barnet och sade: »det är ljufligt ute!»
Hennes fina smala ansigte såg blekare ut än vanligt inom
den svarta sidenbahytten, och hon nästan försvann i sin
stora kappa. Men hennes mörka ögon strålade förnöjdt,
hon slog ned sin parasoll och lät solen skina på sig, såg
upp emot den klarblå luften, kände sig fyld af frid och
glädje och tackade Gud, att hon ännu en gång fick njuta
af den sköna våren.

Och Ninna visade henne tulpanernas knoppar, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free