Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kråka och bahytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2G
SYDSKÅNSKA. TECKNING AK.
omkull gräddsnipan på det renskurade köksbordet, än
hade han anstalt förödelse i hönshuset, genom att hacka
hål på alla äggen, än hade han huggit ihjäl någon liten
hjälplös kyckling eller älling. — Kerstis vrede öfver
fogeln tilltog för hvar dag, men alt detta hade måhända
kunnat fördragas, om ej Spakers slägtkärlek tilltagit på
samma gång, som de afklipta vingarne växte ut till sin
ursprungliga flygvidd.
När de andra alikorna, som bodde i kyrkgluggarne
och jämt sutto och solade sig på kyrktornets trappgafvel,
gjorde en sväng öfver prestgården och läto höra sina hesa
skrin, kunde Späker ej emotstå de lockande ljuden, utan
flög med ett högt kraxande bort till frändeflocken, som
tog sig en liten rast i prestgärdsparken och alltid satt
två och två tillsammans på grenen. Men så fort Ninna
visade sig och ropade på honom, återvände han ’genast
för att ur handen emottaga en sockerbit eller en
metmask eller en sakta strykning öfver de glänsande virigarne.
Denna Spakers trofasthet var hennes största stolthet;
hon tykte, att det var så besynnerligt, att han, som kunde
sitta så fritt högt uppe på grenarne bland de andra
foglarne, kom tillbaka att bo i agnkorgen. Hon hade själf
pröfvat på, hur pass roligt det var att bli inkallad, då
hon om kvällarne inte längre fick lof att vara ute.
Så småningom blef Späker dock så förtrogen med
kyrkalikorna, att dessa kommo och hälsade på honom
ända nere på lillgården bland alla hönsen och dufvorna.
Då blef det ett kakalorum: hönsen kacklade, dufvorna
flaxade, och Kersti kom ut på kökstrappan i hvitt
förkläde och de seniga ’armarne bara till armbågen. Hon
bannade och fräste och var så ond, att näsan blef skarp
och gul på ryggen och drogs litet på sned; hon sprang
ned på gården i sina träskor, så att de blåspräckliga strum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
