Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOET A.
37
hon kände vårluften, då han sjöng sin visa, hon hörde
skällorna pingla oeh bäckarne porla »ini lieblichen Mai»,
och hon grät öfver den slumrande gossen vid sjöns rand.
Hon kunde hela den visan, fiskargossens visa,
utantill, och det var hennes stolthet att läsa upp den för pappa,
då hon följde med honom på promenaden och gick och
höll honom i handen.
Om hon hade glömt den? Nej, hon mindes den lika
bra, och hon mumlade sakta upp den för sig själf:–
Ihr Matten, lebt wohl I
Ihr sonuigen WeideD!
Der Sonne rauss scheiden,
Der Sommer ist hin.–
Ist hin, ist hin — ja så var det.
Det var slut nu på altsamman. Hon skulle bort,
till staden, till pensionen.
Och hon lade hufvudet ned på fönsterkarmen och
snyftade, och tykte, att marskvällens gråa dager bredt
sig öfver hela hennes lif.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
