- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
50

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I storm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

SYDSKÅNSK A TECKK ING AR.

storm eller stiltje — alltid var det lika skiftande: från
kallt, klart blått med snöhvita »gäss» på de krusiga små
korta böljorna vid nordvästlig vinci, till varm gröngrå
färgton med långa mjuka dyningar, när hafvet låg på och
det blåste östan. —

Iiuru berusande var det ej i soliga eller halft disiga
sommardagar, då det led mot aftonen, att gungas —
sänkas, lyftas, upp och ned, ned och upp — af de långa,
mjuka vågorna, som sakta rullade hän emot stranden och
alt emellanåt insnärjde de unga hvita kropparne i frisk
grön tång, — att då, långt ute vid udden, där fiskläget låg,
se fiskarena lägga ut med sin lilla båtflottilj till nattligt
arbete och . att höra deras långdragna: »hal — åhoj —»
ljuda ut öfver vattnet; kvinnor, barn och hundar långt
borta längs stranden och sommareftermiddagens matt
rodnande milda ljus öfver altsammans! —

Eller så som i dag — hafvet i vildaste uppror,
svart-grått, ursinnigt rytande, så att man måste skrika hvarann
i öronen för att höras, då man stod det så nära, att
vattnet stänkte upp mot skospetsarne. Längs stranden yrde
den hvita sanden, där den ej var bunden af blommande
ljung, så att man knapt kunde se väderkvarnen, som stod
ett stycke upp på strandvallen och svängde vingarne med
de till hälften refvade seglen, och öfver den lilla bron
slogo böljorna, så att den ej kunde urskiljas.

Den såg ut som en stor skummande bränning, och
de unga flickorna blefvo nästan genomvåta af det
öfver-spolande vattnet, då de skyndade fram öfver de
gungande plankorna till badhuset, som skalf och knakade i
alla fogar, medan vattnet slog våldsamt in genom den åt
hafvet öppna dörren. —

Men strunt i all fara!

Hisnande stego de försigtigt utför den lilla nu af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free