Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosor och flöjtspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosoll och flöjtspel.
61
Mor i huset var för flera år sedan död; jag liade fått
följa med på begrafningen, och jag kommer i håg, hur
förfärligt sömnig jag blef i det stora mörka och
källar-kalla rummet — sommarstugan —, där alla gummorna
sutto tigande rundt omkring väggarne, svartklädda och i
styfstärkta hvita hufvudklutar, och hur en af dem, när
min mor ville skicka mig hem i sängen, bad för mig:
»hon skulle väl ha’ litta rolet nångång, hon ossa».
I alla andra byns gårdar var jag, prestens lilla dotter,
annars en själfskrifven gäst. Ingen fans, som bättre hade
reda på, när mor Ola Pers skulle kärna och mor Jöns
Lars skulle skatta sina bikupor, och att få en färsk
kärn-smörgås på »siktebröd» eller en bit vaxkaka, i hvars runda
hål honungen ännu satt kvar, var det bästa i världen.
Men öfver denna den närmsta granngården hvilade
något skrämmande dystert och mörkt. Det var ej utan,
att man kastade en rädd blick dit bort, då man red
barbacka förbi att vattna hästarne i den af pilar omgifna
bydammen, där byns alla ankor brukade ligga ocli snattra
i den gröna »ankmaten», som flöt på vattnet.
Nästan hemlighetsfull, som rufvade den öfver en mörk
tanke, låg gården där bakom den tätt igengrodda trädgården,
inom hvars stengärde lavendel och buxbom växte i långa
blågrå och dunkelgröna rader. Gårdens svarttjärade port var
alltid stängd. Den porten var den farligaste i hela byn;
den vaktades af en svart ilsken hund, länkad fast vid
muren med en lång kedja. Hunden var lika fruktad .af
byns barn, som mannen själf i gården, Sven Pålsson, han
med det breda härda ansigtet, orörligt, som om det varit
hugget i sten, och omgifvet af svart, rundklipt, midt i
pannan benadt hår, med de små ljusgrå ögonen och den
tunga släpande gången.
Sven Pålsson var socknens rikaste åbo. Att han ägde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
