- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
66

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosor och flöjtspel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

sydskånska teckning all.

Ilanna hade ju varit, ehuru flera år äldre än jag, min
forna lekkamrat, som jag höll så mycket af, och i hvars
stilla sällskap jag trifts långt bättre än i mina
jämnåriga väninnors från grannprestgårdarne eller tillsamman
med cle små flickorna ifrån staden, som ibland bjudits ut,
på det jag riktigt skulle få leka och ha roligt; jag hade
alltid längtat ifrån dem till min tysta väninna, jag hade
ej förstått deras yra väsen och de ej mitt mera slutna
lynne; nej, med Hanna, i våra egna lekar, som ingen
annan var med om, det hade varit långt bättre.

Men att göra henne till sagohjältinna hade jag aldrig
tänkt på; därtill stod hon mig för nära, jag kände henne
för väl; vi hade ju kasat i stackarne ihop och slagit kana
på vattningen, med ett ord, hon omgafs ej af den
sällsamma hemlighetsfullhet, som hennes allvarsamma syster,
hvilken jag ännu aldrig vågat tilltala, utan blott undrande
betraktat på afstånd, då hon någon gång kommit i ett
ärende till prestgården. —

’Men det återstod mig ej annat; jag fick lof att låta
de båda systrarna byta roller, och Hanna blef således, då
värkligheter ville det, så småningom min sagas nya hjältinna.

’ Hon var lik sin syster, men vackrare; också hon hade
stora mörkblå ögon och tunga svarta flätor. Liten och
späd var hon, alldeles olik cle andra rund- och
rödkin-dade, Ii vithåriga och lunsiga bybarnen. Hon hade nästan
något förnämt i sitt väsen, och de andra barnen sade
därför, att hon var »stolt». Hon var mycket stillsam,
nästan betrykt och mycket tyst. Min lekkamrat hade
hon varit på den tiden, då hon ännu gick i skolan.

Men i leken i stackar och på logar var hon aldrig
riktigt med; bäst trifdes hon, då denna flyttades in vid
kyrkogårdsmuren under den tjocka kapri foliehäck en i
prcst-gårdsträdgården; här var alltid lugnt och varmt i solske-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free