Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I solnedgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 solnedgången. 97
— de skulle, bevars, i tid få starkt intryck af och klart
besked om denna vigtiga sida af kristendomslifvet! —
Men det värsta var ändå, att föreståndarinnan på
sista tiden börjat förhöra dem efter gudstjänstens slut om
predikans ämne och innehåll; de funno visserligen snart
på att turas om med att höra på hvar sin söndag och sedan
berätta det vigtigaste för hvarandra; men tråkigt var det
i alla fall. — Predikan var så fasligt lång; den var alltid
i nio afdelningar, och när presten sade: »för det nionde
och sista anmärka vi slutligen», blefvo de alltid så glada
och vaknade med ens upp. För öfrigt hade de sällan
förstått något af den, fast det nästan var det samma, som
de hörde under kristendomstimmarne i skolan; de hade
emellertid alltid känt sig mer eller mindre beklämda, ty den
handlade mycket om syndasömnen och syndastraffet och
Guds vrede och dom — och de voro visst djupt sjunkna
i syndasömnen; det hade föreståndarinnan sagt mer än
en gång; hon var ju mycket god vän med presten, just
med honom, som brukade inspektera skolan och ibland
gifva frivilliga kristendomstimmar — kanske han just
menat dem? Och de hade ängsligt spärrat upp ögonen
och nupit sig i armarne för att hålla sig vakna.
Emellanåt sutto de och sågo bort till skolgossarnes
bänkar, som voro fullsatta med små ostyriga bytingar,
som hade allehanda knep för sig, och långa bleka,
förvuxna pojkar, som sutto och läste romaner i smyg; —
detta hade de hört af gossarne i gränden. Flickorna sågo,
huru de sutto och åto karameller och äplen; en gång
hade äfven de tagit med sig några pepparmyntskara meller
från hörnboden, men de hade inte vågat stoppa dem i
munnen af fruktan för att föreståndarinnan skulle märka
det: de tänkte då för sig själfva, att fast gossarne också voro
tvungna att hvar söndag sitta och höra på den långsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
