Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
sydskInska teckningak.
nande små bägare, hvilka, när de suttit en dag eller två
i fullt utvecklad spänstig prakt, åter slöto sina kalkar, i
det de läto en söt, klibbig saft droppa ned pä bordet. —
De höga raka stänglarne vakade öfver denna blomrikedom,
stela som soldater i uniform och väpnade med
hundratals små sylhvassa bajonette]-.
Att komma åt dessa af honung drypande blommor
var den största passion, som hittills vaknat i pippis lilla
fogelhjärta, och långa stunder kunde han sitta på pinnen,
lägga hufvudet på sned ocli med de små svarta
peppar-kornsögonen illmarigt plira ned till blommorna på bordet.
Så fort pippi slapp ut ur buren, flög han också ned till
kaktusen, och kunde han än inte komma åt blommorna,
så borrade han näbben djupt in i de gröna stänglarne,
frossande af deras ’friska saft.
Men kom någon då, blef pippi undansjasad; med ett
litet otåligt kvitter klängde han sig fast vid akacians smidiga
stam och ruskade den så häftigt, att denna ånyo fälde ned
sina stjälkar. Så kom handen, som pippi kände så väl,
som alltid räkte fram små läckra svarta korn, och jagade
honom bort äfven där. För den handen var pippi
emellertid alls inte rädd ; ibland flög han dock undan den
och gäckades med att flyga från rum till rum, upp i
mur-grönsrankan på väggen, där han satte sig pä en stjälk
och vaggade fram och tillbaka, som vore det ringen i
hans egen bur, eller ock slog ban sig ned på skrifbordet
och roade sig med att springa efter den raspande
gåspennan, som fördes af samma välkända hand, nappa efter
den, få näbben full af bläck och ruska på sig, så att
bläcket stänkte ut öfver det hvita papperet.
Detta var pippis bästa tjufpojkstreck.
Men oftast lät han dock helt beskedligt fånga sig;
hjärtat i det lilla gula bröstet bultade väl litet till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
