- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
104

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På post

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

SYDSKÅNSKA TECKNING All.

Så fort någon kom, strök hon sig smekande upp
emot kläderna, sköt rygg, satte svansen rakt i vädret och
spann af bara sällskaplighet. Men till den glade,
sorglöse sångaren, omgifven af sitt bugande blomsterhof, för
hvilket kaktusen skyldrade gevär, hade kattan ett snedt
öga. Och när hon ute på den grusade gården inställsamt
strök sig upp emot husbondens ben, kastade hon i smyg
en lysten blick bort emot det haspade fönstret, där pippi
sträkte på halsen, satte näbben upp och drillade, så att
trädgårdssångarne ute i syrenhäcken tvärt tystnade.

Men en dag stod dörren på glänt till köket. Kattan
låg på sin gamla plats i spiseln uppåt den varma muren.
Genom dörrspringan hördes fogelkvittret klarare än äljes
och vakte mordiska känslor inom hennes hvita bröst.
Hon lyfte på hufvudet och såg sig omkring: ingen syntes
till. Hon reste sig långsamt och smuttade ned på
golfvet, smög ljudlöst fram till dörren, bände upp den med
hufvudet och tittade in.

Solen sken dämpadt in på den gula fogeln, som
hoppade sjungande i buren, så att blommorna skälfde.

Ingen syntes till. —

Snart var kattan med hela kroppen inne i rummet
— borta vid bordet — håret reste sig längs ryggen —
hon slickade sig om mustascherna — hukade sig ned, tog
sats och var i ett nu uppe på bordet, på buren.

Den jublande sången kväfdes plötsligt af ett litet
skarpt skri. Pippi flaxade vildt med vingarne, utom sig
af fasa för de gulgröna ögon, som gnistrade emot honom,
och gjorde de mest förtviflade ansträngningar att
undkomma den långa hvita tass, som med hvassa utspända
klor sträktes genom gallret långt in i buren.

Blommorna darra vid burens häftiga svängning,
akacian sluter bladen, liksom ville den slippa vara med om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free