Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
et var redan långt lidet på våren; man var inne i
slutet af April. Knopparne på promenadernas stora
kastanjer glänste klibbiga i solen, och kransar ocli
duskar af violer voro till salu på torget. Lärkorna
sjöngo om hvarandra i den skarpblå vårluften; på
de bullrande gatorna i Lund kunde man visserligen
ej höra dem, men gick man, hälst en morgonstund,
Storgatan utför, ned genom förstaden, förbi »vallen» — den
sista gamla lämningen af krigiska tider, nu förvandlad
till en vacker, skuggig promenadplats — utåt den breda
malmölandsvägen, tills man kom till Höjebro, då fick man
höra dem.
Långt ute öfver fälten, där rågen stod grön, var
luften full af drillar, och långt upp öfver de fuktiga ängarne
i Höjeås dalsänka kvittrade och kvirrade det. Man kunde
ej upptäcka, hvarifrån alt ljudet kom, från fälten, från
ängarne, från luften: ur tusen små fogelstrupar, — och rakt
öfver en, så högt, att man fick ondt i nacken af att se
dit upp, hvilade en lärka på vingarne och öfverröstade
klart och skarpt bela fogelkören ute på den solglittrande,
morgonfriska slätten.
På bron stod en ung flicka; lockad af den vackra,
soliga morgonen, hade hon promenerat ända hit ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
