Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådana ängar, som på långa sträckor följa den
sandvall, hvilken utgör Söderslätts naturliga värn mot hafvet,
fins det inte maken till. — Stora, vida, sänka, äga de
otaliga skiftande behag och detta vid alla årets tider.
Genomfårade af små bäckar och åar, som slingrat och
ringlat sig fram genom bördiga åkrar och små inbjudande
dalkjusor med yfviga hagtornsbuskar på friskt gröna
sluit-ningar, ligga de om vintern öfversvämmade och bilda
under barfrost den präktigaste skridskobana. Då äro de
samlingsplatsen för bygdens ungdom i vid omkrets. Och
som en storm susar skaran fram! Hälst om kvällarne,
sedan mörkret inbrutit. Tjärbålen på isen kalla folket i
de närmaste sockname på benen, och frän backar och
ättehögar följer man det muntra tåget, hvars facklor snabt
ila fram som små irrbloss i fjärran.
Och bakom vallen, den af det själft bygda sandvallen,
bullrar hafvet. — Hafvet — det låter ej binda sig, det
går ständigt fritt, och kommer det några bistra nätter
och lägger ett istäcke därpå, så dröjer det inte många
dagar, innan det åter bryter det itu och vräker det undan.
Istäcke — det passar bättre för den sumpiga ängen
där uppe på land. Men för marssolen försvinner isen äfven
här; vattnet rinner bort, det porlar och bubblar mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
