- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
135

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SÖDERSLÄTT.

135

relse. Man lastade stenkol. Båtar roddes fram och
tillbaka mellan skeppet och bron, och sotiga män, med
byxorna uppkaflade högt ofvan knäna, skyfflade kolen upp
i stora högar längst ute på bryggan.

Och hon, som gått dit för att bada! Det brukade
spänna hennes närver att hoppa ned i det morgonkalla
klara vattnet; hon tykte om det. Hon blef så behagligt
matt efter det. Hon tykte om den känsla af
välbefinnande, som hon förnam i hela sin kropp, då hon sedan
sträkte ut sig uppe på strandvallen i en liten klyfta
mellan ljungen, där solen värmde den hvita sanden, så
att hon kände det genom kläderna, — Nej, badet fick
hon försaka, det var gifvet.

Men att ha gått alldeles förgäfves!?— Det ville hon inte.

Ett stycke från bryggan låg en liten båt till hälften
uppdragen ur vattnet.

Att segla ut — eller åtminstone ro? Långt ut öfver
detta haf, som glimmade likt silfverfjäll och bländade
hennes ögon! Åh! —

Men båten luktade så starkt af tjära — den var visst
nytjärad, och dessutom sågo årorna så tunga och klossiga
ut; hon kunde visst inte ensam ro den, ocli alla karlarne
voro sysselsatta med kollastningen.

En smula missmodig satte hon sig på sanden.

Så klart vattnet var; hvarje sten syntes nere på
bottnen; de glimmade, som voro de förgylda, äfven de; stim
af små hornstagg kilade mellan den gröna hafstången,
och krusiga snäckskal lågo kringspridda på stranden och
lyste hvita.

Se, där kom en fjäril; en stor gul fjäril; han kom
från ängarne där uppe bakom strandvallen eller från
dikesrenen, där vildrosbusken ännu blommade.

Han fladdrade ut öfver vattnet — sänkte sig ned,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free