Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
SYDSKÅNSKA TECKNING All.
af brefvet, hade gått tillbaka till prestgården för att se
granen tändas.
Men i hennes stuga hade minsann inte ljusen lyst
den julaftonen–-
Det blef tyst i rummet, blott flugorna knäpte emot
trätaket; tårarne tillrade ner för Gerdas kinder, utan att
hon märkte det; lion såg ut genom fönstret på hafvet,
som glittrade vänligt i solen, vände sedan ögonen mot
stormtaflan på väggen och ryste lätt till. Hon reste sig
upp, gick bort till symaskinen och trampade ett tag på
den, så att hjulet snurrade omkring.
»Hör, Ingrid, kunde du nu inte ftytta in till oss i
staden; du kunde ju sy där som här, ocli så — jag
tycker, det skulle vara, så förfärligt att bo här ute och alltid
se det», — sade hon med en rörelse med hufvudet åt
hafvet.
»Tack, fröken Gerda, det kan jag inte. Jag vill bo i
stugan här ocli ha det så, som Nils stält det åt mig; så
kan jag ibland tänka, att han inte är borta, utan bara
ute på långresa — och det är han ju också», tillade Ingrid,
medan det vemodigt rykte kring hennes läppar.
»Och ofta om nätterna», fortfor hon långsamt, medan
hon med handen torkade sig i ögonen, »ofta om nätterna,
när misten ligger tät och lurarne låta, eller när stormen
slår hafsstänk ända upp till ;nin dörr, då tänker jag på
honom, som hafvet tog, och då ber jag till Gud för alla
dem, som segla där ute». — — — — — — — —
När hon gick, stod Ingrid i dörren och såg efter henne;
hon såg sig om ett par gånger, vinkade med parasollen
■och gick längs strandvallen raskt hemåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
