Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blommornas bal - Objudna gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedhängande grenarna. Och så svängdes
det om, ända tills solen gick upp. Viva
dansade än med den ena, än med den
andra, men säkert var, att hon aldrig haft
så roligt.
Många somrar ha flytt sen dess och Viva
har vuxit stor och lång. Söt och älsklig
är hon, och det trofasta blå ögonparet har
hon ännu ej tappat bort, fastän hon varit
på många många baler sedan den aftonen.
Ja, hon har varit ute i stora verlden, har
sett så många tärnor, med konvaljer, liljor
eller rosor i håret, dansa med ståtliga
kavaljerer. Sjelf är hon i qväll på bal och
har ljungblommor i de blonda lockarna.
En blomma faller till golfvet. Hon tar upp
den och betraktar den tankfullt. Hon minnes,
huru hon var en liten flicka, hon
minnes blommornas bal.
„Huru glada och nöjda voro ej alla der“,
tänker hon, „och alla hade roligt, men
här? . . . Här är det långt ifrån så
roligt. Skogen var så vacker, mossan var så
mjuk och månen och stjernorna glimmade
så klart emellan trädens grenar. Ack, den
som vore derborta i den gröna skogen och
finge dansa som då!“ . . .
Och i Vivas öga skimrar en tår.
„Aldrig, aldrig“, tänkte hon, „får jag mer så
roligt, som på blommornas bal!“
![]() |
| OBJUDNA GÄSTER. | ||
| ||
Tippa du! Tippa du! |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>