Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 11
–––––––––––––––––––––––-Å-o
ILLUSTRERAD BARNTIDNING 95
vän, ande lion, jag känner igen det der ifrån min
egen barndom, jag gjorde en gäng just som du.
Mormor, iir det möjligt att du varit så envis som
jag? Såg dä huru har du hlifvit sådan du nu är? —
Käraste barn, icke är jag fullkomlig, men väl är
det möjligt, att jag, under lifvets inånga och svåra
skiften, lärt att det linnes en vilja, som ingriper
i våra öden och ofta leder dem på ett sätt, som
vi ieke syelfvn skulle liatva valt. Doruppc i
himmelen hor hon , som genom sitt exempel lilrde mig
ödmjukhet. Så svarade mormor lilla Ingrid.
En gång, fortfor den gamla, hade min moder
mycket skyndsamt, hon skurade stugan och satte
granris på golfvet, af penningar, dem hon
ihop-snmlnt genom sitt arbete, hudo hon fått de gamla
bristfälliga möblerna utbytta inot nya, så att; vårt
lilla rum var riktigt trefligt, och hon snttc sig sedun,
då allt var i ordning, vid fönstret och blickade
med glädjestrålande ögon ut öfver liafvet
Mamma, hvarför är du så glad? frågade jag.
Barnet mitt, pappa kommer hem i dag.
Så roligt, jublade jag och hoppade upp på en stol
för att hjelpa mamma med att speja ut genom
fönstret.
Der kommer skeppet, utropade vi båda på en
gäng och tagande mig vid handen mera sprang än
gick mamma till stranden. När skeppet landat.
skyndade mamma ombord i hopp att få omfamna
sin så länge saknade make. Af skeppsfolket fick
hon endast undvikande svar och hon började ana
den bittra sanningen. Kom, sade hon till mig, här
tinnes intet för oss. Just då vi voro i beråd att
lemna skeppet, gaf kaptenen mamma ettpakett,
sägande: „Er mans sista belsning“. .Tag tog emot
pakettet, ty min moder var som bedöfvad. Då vi
knmmo hem, satte hon sig vid fönstret och stirrade
ut öfver liafvet. Får jag öppna pakettet? sporde jag.
Ilon nickade. .Tag fann en hok och som jag just
lärt mig läsa, öppnade jag den och läste följande
ord: „De ödmjuka gifver han nåd“. Min moder
spratt lili; derpå sade hon liksom vaknande ur en
dröm: „Ja Herre, gif mig din nåd, att jag inå
kunna ödmjukt hära de sorger Du sänder mig.u
Ilon blcf hönhörd, under de tvenne år hon Icfde
härefter kom aldrig ett klagans ljud öfver hennes
läppar, tvärtom var det som om frid och glädje
ständigt följtjhenne.
Alltid sedan, då min egensinnighet har velat
förleda mig, har jag sett för mig min moders i
dödsstunden förklarade anlete. De ödmjuka gifver han
nåd, har jag då tänkt och så har egensinnigheten
gett vika. Minns, lilla Ingrid, dessa dyrbara ord,
och jag tror att äfven du skall lyckas i att hlifvu
ödmjuk.
—■_______
BREF FRÄN LILLA HULDA PÅ LANDET, TILL HENNES KUSIN HILJA I STADEN.
Söla, gullc 1 lilja!
t, du, att jag liar haft sä. ledsamt
efter dig, sedan du i påsk var här
och åt memma och färgade ägg, med
verser uppå. Hvad det var roligt! Kommer
du ännu iltåg den lilla brunnen, som vi
grftfde på gården, och sedan fyllde med
vatten, och som var is uppå när vi om
morgonen gingo att se på den. Den har
nu alldeles torkat. Minns du huru Enni
hannade dig, när du hade fått en fläck på
din nya klädning? Oeh minns du gungan
i höladan och dansen i bagarstugan, och
Grönlunds Maijastina och deras lilla söta
hruna kisse, som hette Mikko. Vet du, att
Mikko har fått så rysligt söta, små, vackra
ungar. En har en liten livit prick just på
näsan och den lofvailo Maijastina åt mig,
bara den först får ögon, för den är så
liten ännu att den inte har ögon alis, oelt
mamma gaf lof att jag får den sedan. I
sommar slipper jag dit och får so på
soldaterna, som jag så rysligt gerna ville se.
Och nu så skall jag ännu säga dig, att jag
redan kan utantills Julvisan och „Sjung,
sjung min siska du", som vi sjöngo
tillsammans, när du var här. Hvad den Sylvia
ämlå är rolig, och pappa sade att Sylvia
betyder en liten fågel. Adjö nu söta, snälla
Hilja. Skrif nu snart till
Hulda.
"t
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
