- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Första Årgången 1879 /
112

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

ILLUSTRERAD BARNTIDNING

M 13

Ibland händer det också att mamma
kommer in; med sin stickning sätter hon sig ned
vid det runda bordet och berättar i qväUens
tysta stund den vackra historien om „Enghtrue
i foglahamn11, hvilken barnen så mycket älska.

Ännu senare på aftonen bruka gossarne
sakta smyga in i den mörka sängkammarn,
för att från fönstret få blicka upp till de
klara stjernorna, dem de kalla englarnes
ögon. Der är isynnerhet en stor och grann
stjerna (gossarne benämna den „vår egen*),
som de ständigt betrakta med samma
intresse, ty mamma har sjungit för dem
visan om stjernan som grät, då ett litet barn
varit obeskedligt. Nu mena de, att äfven
deras stjerna skall gråta öfver dem, hvar
gång de gjort det som illa varit.

En gång hade Fritz varit mycket stygg
under dagens lopp, han hade slagit sin lilla
bror, brutit sönder den bästa leksaken, och
utan lof gått att åka kälke i snödrifvorna,
just då han bort läsa sin lexa. Allt detta
gjorde honom naturligtvis sur och tvär för
hela dagen, och när aftonen kom kände
Fritz med bäfvan i sitt hjerta, att stjernan
hade stort skäl att gråta öfver honom den
qvällen. Sakta bad han att gardinen måtte
fällas ned och med leken ville det alls icke

gå; då Fritz slutligen låg i sin säng och
skulle läsa sin aftonbön, slog han plötsligt
armarne kring modrens hals och bad sä
innerligt: „Förlåt att Fritz i dag varit så stygg".

Sedan måste mamma draga upp gardinen
igen, och se, i strålande glans log stjernan
deroppe på den sköna blå himlen.

„Stjernan är glad igen’’1, ropade Fritz då
öfvcrlycklig, och hopknäppande sina
händer bad han: „Gode Gud. låt stjernan
aldrig mera gråta öfver Fritz! „Stjernan inte
gråta öfver Gäbbus heller1, jollrade den
andra gossen hälft- i sömnen, och i samma
varma bön förenade sig barnens moder, der
hon stod lutad öfver sängkanten och
betraktade de små rosiga ansigtena.

Fritz ock Gabriel Uro två mycket
lyckliga små gossar, de hafva en god mamma
och pappa, mormor och farmor och en hel
mängd vänliga fastrar och mostrar, tanter
och farbröder, samt ett godt lyckligt hem.
Men framför allt hafva de ju den
kärleksfulle Guden som gett dem allt detta, och
till hvilken de få vända sig i hvaije liten
sorg. Äro de då icke lyckliga?

Om du ännu en annan gång vill höra
något om tant Fias gossar, så fråga bara af
mig, jag skall nog berätta.



FRANS FRANKENFRITZ’ FÖRLOFNINGSFÄRD.

jjgliranB Fredrik Frankenfritz från Frankfurt Ilydde
för fordringsegnrenes farliga förföljelser från
Frankrike. Förutom Frankenfritz förde fartyget Florence
fem fagra fröknar. Förnämligast frapperade fröken
Finella Focks frodiga fysionomi Frankentritz.
Fartyget for för full fart. Fyra feta fasaner flaxade
framför Florence. „Frans, fånga fasanerna”
frustade fröken Fock. Frans finnande företaget
farligt, förkastade förslaget. Foglarnes tjädrar
frestade fröken Fock; förbiseende faran for fjollan
framstupa från fartyget. Frans framskyndade
förskräckt, fattade fröken från tlätan, framdrog
Finella förläget Uinsnde. Frans’ förvånansvärda
flink-liet. försonade fröken.

Frans föredrog femtio franska fraser för
fruntimren; fröknarna fnittrade förnöjda. „Frukosten

förkallnar”, fnvste Finella förbindligt. Frankentritz
följde fröknarne från fördäcket. Fisken fräste
förföriskt, Frans fattade fatet. Häckande förfärligt fröken
Finellas lina förkläde förmedelst fisktlott.
Fröken förargades fasligt. Frans framstammade
förläget: „förlåt, förlåt”. — Fröken Frikadella.
Finol-las följcslagarinna, försökte fördrifva (läcknnie
formedelst finkelolja. Flaskan föll från frökens fingrar.
Förödelse följde. — Fartyget fastnade lust.
Fläckarno förglömdes. F’rankonfritz förstod fartygets
farliga förhållande. Förvirrade förskingrades
fruntimren från frukostbordet. Frans Frankentritz
fattade fockskotet. fartyget frälstes förmedels
Fran-kenfritz, fiffiga funderingar. Fröken Fock fattade
förläget Frankenfritz fingrar. Frankenfritz friade.
Förlofning firades. A. et J.

——––––-

Lösninf/ till charaden i n:o 11; Sylvia; till geografiska namngåtau: llilhaO’, OdcR, XavarrA, AmN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1879/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free