Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty Gud skall ge den värn och vA.nl, Och jag skall bli i Iifvets höst
Liksom han ger åt min. ilans ögas ljus, hans hjertetröst.
Och blomman på — lians graf.
Och jag skall blomma vid hans hröst
•’ ° M—m—m.
Och kring hans vandringsstaf,
OM INFUSIONSDJUREN.
(Af S.
Kär vi se oss omkring i naturen och
med beundran skåda den stora
mängden af djur af mångfaldiga slag, från de
största däggdjur och foglarned till de minsta
insekter, och slutligen komina till dem, som
iiro så små, att vårt öga endast med möda
förmår att spåra deras tillvaro, då tro vi oss
halva funnit en gräns för djurens rike, och
säga till oss sjelfva: dessa äro väl de minsta
af alla djur! Och likväl linnes, i vattnet,
bortom deuna gräns för vår syn kraft, en stor
mängd djur, så små, att de af den skarpaste
blick alldeles icke kunna ses. För att
upptäcka dem, för att förvissa oss om, att de
verkligen äro lefvande, att utreda deras
byggnad, fordras, att vi förstärka vår
synkraft med det slags förstoringsglas man
kallar mikroskop och som åt ögat gifver
en förstorad bild af närbelägna, men mycket
små föremål.
Mikroskoper har man af två slag: enkla,
med blott ett enda glas, och sammansatta,
med flere glas. De senare äro mycket
starkare, och det är numera sådana man nyttjar
för alt. undersöka föremål af den minsta
storlek.
Såvidt man vet, uppfansmikroskopet 1018
af Font,ana i Neapel. Någon tid förut var
teleskopet uppfunnet, d. v. s. kikare, som
förstora och liksom föra närmare intill ögat
långt bort belägna föremål. På 1000-talet
således fick menu iskoögat, af den vetenskap
man kallar optiken, en sådan förökad kraft,
att det kunde se, på himlen, stjerner så
Lnvihi.)
aflägsna, att de förut varit osedda, och, på
jorden, en mängd af lefvande väsen, oss
helt nära, men så små, att deras tillvaro
iutilldess var fullkomligt obekant.
På samma tid lefde i staden Delft i
Holland en man, vid namn Antonius
Lcemrc.n-hoe.c.k *), som hade eu sådan håg för naturen
att han derät egmule hela sin lcfnad. lian
var en någorlunda förmögen man och hade
en ringa tjenst vid rådhuset, så att han
kunde använda sin mesta tid på
mikroskopiska forskningar. Ilan förfärdigade sjelf
sina mikroskoper, och lärer slutligen liafva
cgt trehundra sådana, men alla enkla, d. v.
s. med blott ett enda glas. Med sådana
mikroskoper undersökte han ett stort antal
föremål af många slag nr djur- och
växtriket, utredde deras fina sammansättning,
afteckuade noggrant livad han sett, och
be-skref det i bref till upplyste män, i
synnerhet till ett sällskap i London, som
kallade. sig det filosofiska sällskapet. Dessa bref
blefvo sedermera utgifna på trycket och
bevittna ännu i dag hans stora ihärdighet och
skarpsinnighet. Också gjorde, lian så
oväntade upptäckter, att hans rykte gick vida
omkring, och många af lians samtids mest
upplyste och namnkunnige män besökte
honom för att med egna ögon öfvertyga sig
om hvad de derom hört berättas.
Det var en dag i april 1(575, som
Leeuvrn-hoeck genom mikroskopet betraktade en
*) Liis Lövenhuk.
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
