Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o-Ä––––––––––––––––––––––––
124 ILLUSTRERAD BARNTIDNING
J 15
hans välmenande sockaebour tillsände honom.
Hans hustru var känd på orten för sin
skicklighet i läkekonsten och i synnerhet att
hastigt hjelpa traktens qyinuor, när de
insjuknat. Ofta blef hon derföre midt i natten
efterskickad, och ehuru fult väder det
stundom var, vägrade hon dock aldrig att komina
till den sjuka.
Sent om en lördagsafton vid
Miehaelsmes-sotiden, då detta fromma par redan hade
insomnat, blef hustrun hastigt väckt af ett
sakta buller på fönsterrutan. Gumman, som
trodde att någon sjuk äter behöfde hennes
lijclp, gick ut för att se hvem det vore.
Utkommen sug hon, vid det matta
månskenet, cu liten man i skimrande kläder,
hvilken med läg och mild röst tilltalade henne
sålunda: „Bästa mor! blif ej ond att jag
oroar er så sent; jag är en af de under
denna kyrka boende Kirkonväki; min lilla
hustru ligger i svåra krämpor, och enligt
sägen hos oss skall hon icke kunna bli dem
fri, förr än en kristen qviuna kommer och
bispringer henne. Och som ni, mor, är käud
för den skickligaste och hjelpsammaste här
pä orten, har jag kommit, för att anhålla
om er lijclp. Skynda derföre, mor! er möda
skall blifva rikeligen vedergäld. Vägen ner
till mig är ej lång, och jag skall låta lysa
er.1*
Gumman var först tvekande, men efter
många böner af don lille mannen lofvade
bon komuia, blott hon först finge gä in och
kläda sig något. Sedan detta var gjordt,
kom bon åter ut och blef då emottagen af
den lille mannen, som då hade i sitt
sällskap Hero små Kirkonväki, hvilka med bloss
i händerna skulle lysa vägen för henne. Nu
anträddes vandringen, och när de voro
komne intill kyrkoniureu, öppnades en port, som
ledde till en rymlig gång under sjelfva
kyrkan. De blossbäraude gingo förut och
gumman jemte den lille mannen kom efter.
"i––––––––––––––––––––––-
Under vägen samspråkade gumman och
hennes följeslagare, och bland annat sade
han: „En sak, mor, måste jag varna er för,
den att ni aktar er för att skratta, oin ock
något, huru löjligt som helst, här nere skulle
tima, emedan då sker det eder en olycka.
Icke heller bör ni låta märka någon
synnerlig förundran öfver det ni hos mig ser och
förnimmer; detta skulle blott förminska mina
underlydaudes vördnad för eder." Gumman
lofvade ihågkomma detta, och vandrade de
sä ner tills de aukommo till en stor och
lxvälfd sal, som var upplyst af en otalig
J mängd lampor, hvilkas mångfärgade sken
stack alltför starkt i den härvid ovana
gummans ögon. Den lille mannen bortgick nu
och bad sin gäst vänta något litet. Efter
en stund återkom han och införde gumman
i ett mindre upplyst sidorum, der hon säg
hans lilla hustru liggande i en grann
spar-lakans-säng. Mannen utgick och lemnade
gumman ensam med den sjuka. Snart blef
denna genom gummans lijclp lyckligen bragt
utom all fara, och då mannen, som strax
derpå inkommit, erfor detta, blef hans glädje
outsäglig. Genast gafs befallning att ett stort
gästabud i anledning häraf skulle tillställas
och alla grannar inbjudas till detsamma.
Nu uppstod ett så starkt buller och ett
sådant väsende i dessa underjordiska
boningar, att gumman fruktade att sjelfva
hvalfven skulle instörta. Sedan allt blifvit
i ordning, bjöd värden sin gäst utkomma
i det stora sällskapsrummet. Gumman blef
då utförd i en rymlig sal, h vares t många
små luänuer och små qvinnor i de
präktigaste kläder voro församlade, och hvilka
nu emottogo henne med den utmärktaste
vördnad. Rummet var brokigt upplyst af
ett mängfärgadt, sken frän en oräknelig mängd
gyllene lampor, som hängde på de
silfver-blanka väggariie, och en ljuf, harmonisk
musik ljöd liksom från takhvalfvet mot de
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
