Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD HARNTIDNING
—^
M 18
Strax derpå, träffades de tre och begynte
berätta livarandra, hvad de sett och hört.
Lejonet sade, att det sett mannen tvätta
lejon-inelfvor, björnen att den sett honom
tvätta björn-inclfvor, och vargen, att den
sett honom tvätta varg-inelfvor, hvilket allt
jägaren hade förskaffat honom. Så gingo
de alla till tals med mannen och frågade
af honom, hurudan den jägaren var, och
om de kunde få se honom.
Mannen svarade härtill, att de eljes ej
skulle få se honom, om de ej i en enslig
stuga framsatte god mat på bordet, och
sedan sjelfva gömde sig för att se, när han
skulle komma att äta af deras mat. Men
om han blefvc ond under måltiden och
be-gyntc gå fram och åter, då skulle de taga
sig i akt. Då skulle de nemligen veta, att
maten ej varit god, och väl se för sig, att
de ej skulle råka i dödens klor.
De gingo bort och gjorde, som mannen
sagt. När allt var i ordning, steg lejonet
upp på ugnen, för att derifrån se, hurudan
jägare skulle komina att äta af maten. Björ-
nen gick under golfvet, som hade stora
sprin-goi-, genom hvilka han kunde lura på
gästen, och vargen klef upp på sparren
of-vanpå pertorna.
Då kom der i detsamma en katt, som
hoppade upp på bordet och begynte äta och
vandra fram och åter. Björnen, som var under
golfvet, tittade upp genom en springa, men
då råkade dess öra synas öfver springan,
och katten, som trodde det vara ett möss,
hoppade dit och tog fast i örat. Björnen
gaf till ett hiskeligt läte, så att katten helt
förskräckt hoppade upp på ugnen. Lejonet
rusade då hufvudstupa ned på golfvet, och
katten åter skuttade i förskräckelsen upp
på sparren. Då föll vargen med pertor och
allt ned i golfvet, och de tackade livar och
en sin lycka, när de sluppo med lifvet
derifrån. Lejonet, som var störst och starkast
af sällskapet, sprang med en fart bort från
hela vårt land,’och det samma ämnade de
andra också göra, men de. tröttnade på
lialfva vägen, och sålunda stannade björnen
och vargen qvar i Finland.
Hos Farfar. 1
n afton hade barnen fått lof att gå
!• och helsa på farfar. Det var en
glädje. Nu skulle man få höra farfar berätta
något, såsom han alltid brukade, då barnen
komino på besök. Deras väntan blef ej
heller sviken. Så snart lampan blifvit tänd
och alla barnen tagit plats kring bordet,
började farfar berätta. Han berättade om
Finland, och barnen- voro helt och hållet
öra.
Finland, sade han, beboddes i äldsta
tider af Lapparna, som iiro en med Finnarne
II.
beslägtad folkstam. De bodde i skinntält
och lefde af jagt, fiske och renskötsel. När
betet på ett ställe blef slut, så att renarnc
ej mer kunde finna föda, tog lappen ued
sitt tält och flyttade till andra trakter. Nu
bo Lapparne i höga norden; men ett minne
af deras vistelse i landets sydligare delar
har man ännu i många ortsnamu, såsom
Lappfjärd, Lapp träsk och andra.
Före Lapparne bodde i Finland ett annat
folk, om hvilket man dock känner mycket
litet. Men man har på många ställen fun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
