Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
ILLUSTRERAD HARNTIDNING
–––^
Jifi 20
Under tiden farfar berättade detta för
barnen, bredde han ut Finlands karta p&
bordet och visade alla de ställen, som han
i sin berättelse nämnt. När han slutat,
lofvade han att nästa gäng åter fortsätta
sin berättelse. Men som vilkor fordrade
han, att barnen då skulle på kartan kunna
visa allt, livad de nu fått lära.
DEN SJUKA FLICKANS DRÖM.
et var i början af
maj månad.
Våren hade
kommit och göt sina
glädjestrålar öfver
palats och koja.
Men på sin bädd
låg en flicka med
matta ögon och
kinder blekare äu
hvitsipporna, som stodo i ett glas på
bordet vid hennes säng.
Det var natt och stjeruorna strålade klart
genom fönstret och logo så vänligt mot den
sjuka, att hon kände sig mindre ensam
och ett svagt leende drog sig öfver hennes
läppar.
Och hennes blickar sökte modren och
funno henne slumrande. Det var första
gången på treuue nätter, trenne långa
nätter, under hvilka hon vakat öfver sitt sjuka
barn.
Och flickan såg ännu en gäng mot
stjer-norna, och sedan slöto sig hennes ögon och
hon drömde, att en engel med stora, hvita
vingar steg ned och tog henne vid handen
och förde henne långt, långt bort öfver
stjeruorna genom ljusa, blåa rymder.
Och hennes bröst vidgades af fröjd och
hon tänkte i drömmen: detta skall jag
berätta åt min moder!
Men stjernorna skredo sakta fram och
morgonen grydde.
Och då dess första strålar götos öfver
flickans anlete, var detta hvitt som marmor
och läpparna voro bleka och slutna.
Men det låg ett sken af glädje och frid
öfver de bleka dragen: det var hennes dröm
tecknad med solljus på suöhvit marmor.
Och fastän flickan ej mera kunde berätta
drömmen åt sin moder, så läste denna
likväl skriften och visste, livar hon skulle
söka sitt barn: der borta öfver stjernorna,
i den eviga vårens rymder.
Finska ordspråk.
Tårar hjelpa ej ur nöden,
Gråt från onda dar ej frälsar.
Ingen är så god, att alla berömma, eller
så dålig, att alla klandra.
Upplösning på Bokstafvsgåtan i N:o 18.
Upp, son af ditt land!
Ditt laud är i fara.
Dess yngliugaskarn
Behöfver din hand!
(Ur Ynglingens drömmar af Z. Topelius.)
—«—❖—<—
HELSINGFORS TRYCKERI-BOLAG, HELSINGFORS, IS79.
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
