Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordom begagnat susoiii prcdikohos. Sålunda
tilltog dag för dag den unga kristna
församlingen, och allt djupare och djupare i
det liedna landet, ljöd predikan om den
upp-ståndue frälsaren. Men på Kjuloholm bodde
en miigtig och rik finsk man, vid namn
Lalli. Denne visade alls ingen benägenhet
för den nya lära, som de från fjerran land
komne fienderna hade hemtat med sig. Han
hatade alla kristna och i främsta rummet
biskopen, ty denne hade dömt Lalli till
böter för ett begånget mord.
En gånd reste biskopen om vintertid i de
trakter, der Lallis gård var belägen. Han
körde och körde, såsom runan sjunger,
Körde tvenne hela dagar,
Tvenne niittc-r oafbrutet,
Utan dryck och utan föda,
Utan någon rast och hvila.
Sålunda kom han att passera förbi Lallis
gård och vek in dit för att begära mat.
Lalli sjelf var ej hemma och
Kerttu, hon den onda qvlnnan,
Tager hårda ord i munnen,
Oanständigt tal pä tuugan,
och gaf ej det begärda, hvarpå biskopens
tjenstesven, på sin herres befallning,
Tog en kaka ofvnn ugnen,
Gaf åt hästen hö och foder,
Lade pengar dock i stället!
Ilemtade ur källarn ölet,
Lemnadc ett mynt i stället.
Sedan de ätit och druckit, begaf sig
biskopen åter i väg, körande öfver isen pä Kjulo
träsk.
Knapt, hade de främmande farit, så
återvänder Lalli hem. Hans hustru springer
emot honom med lögnaktigt tal:
Vet, hos oss ha varit gäster,
Svenskar, snåla hunger-herrar;
Ölet drucke de från källarn,
Göto vatten dit i stället,
Togo brödet ofvan ugnen,
Lade stenar dit i stället,
Förde höet ifrån ladan,
Fylde den med sand i stället.
När Lalli hörde detta, blef han
högeligen förgrymmad. Strax
Grep han spjutet ifrån väggen,
Tog det långa mördarvapnet,
Stälde skidorna på skaren,
For som vinden öfver fältet,
Eld och rök och gnistor fiögo
Ifrån spåret, der han framgick.
Biskopens lilla tjenstesven märker att
Lalli förföljer dem, och frågar bäfvande:
Får jag icke öka farten?
Ren förnimmes ljml bakom oss;
Lalli följer oss i spåren
Med ett rysligt spjut beväpnad.
Men biskopen visste, att hans sista timme
nu hade slagit, och försökte ej ens att fly
undan. Han undervisade blott gossen:
Gosse du, min svaga körsven,
Icke må du farteu öka,
Mana ej på gode gångarn:
När jag näs af mördarns händer
Och mitt hlod på drilvau gjutes,
Göm du dig bakom ett klippblock,
Se och speja ifrån klippan,
Ilvartåt mina lemmar spridas,
Mina ben af svärdet kringströs.
Samla dem uti ett kläde,
Bind forsigtigt dem tillhopa,
Och dem varligt lägg i släden.
När af färden hästen tröttnar,
Spänn en oxe då i redet;
Hvarest sedan oxen tröttnar,
Der ett Herrans lins man bygge,
Der man före upp on kyrka,
llvarest Guds-ord för allt folket
Må af presters mun predikas.
Med dessa ord skickade biskopen gossen
bort att söka ett gömställe, men sjelf dröjde
lian qvar ocli blef dödad. Men
tjenstesven-nen gjorde noga allt det, som biskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
