Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Andra Årgången 1880 / 1 (1879-1880) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SYLVIA. Sagor, Sånger och Skildringar för BARN OCH UNGDOM.

N:o 1.                        Lördagen den 3 Januari                        1880.

Förrän granen tändes.

(Af Aina.)

——

Så var då dagen inne, den
af alla så innerligt efterlängtade
julaftonsdagen, och barnen
voro sprittande af på
engång glädje och nyfikenhet.
Ingen af dem förmådde äta en bit vid den
tidiga middagen och efter den skulle ännu
följa en oändlig rad af väntansfulla
timmar. Toini hade otaliga gånger frågat
mamma när theet skulle drickas, och alltid
fått samma svar: ”Kl. 7 kommer farbror
Fritz och tant Mina och då skall vår jul
först rätt begynna.” O det var förfärligt
länge tills den tiden. Toini fick nästan tårar
af otålighet i ögonen då hon tänkte derpå,
store bror Karl försökte trösta henne, men
han var icke sjelf bättre till mods och så
förhöll det sig äfven med de yngre barnen,
alla utom lilla Eva, hon med de mörka
lockarne och de allvarliga bruna ögonen,
som alltid kunde så många sagor och som
mamma och pappa kallade ”vår lilla framtida
författarinna.”

Eva var sex år och rätt lång för sin ålder
samt så förståndig sedan; då de andra
glammade, kunde hon stå helt stilla blickande
framför sig under långa stunder, såsom såge
hon många underbara ting i det vida fjerran.

Äfven i dag var hon icke otålig såsom
de andra syskonen, utan satt tyst och stilla
vid fönstret i den tilltagande skymningen.
Barnen voro alla instängda i sängkammaren,
som låg bredvid salongen, och derifrån
kunde tidt och ofta höra ett hemlighetsfullt
rasslande och skramlande.

Stundom var det som skulle ett tungt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>