Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora gudomligheter. Någon gång
tillbedjas de alla tre i en enda figur med tre
huf-vudeu, hvilken man kallar Trimurti.
Brahiua, hvilken redan i sjelfva
födelsestunden erhöll förnuft och andra
förinögen-iieter, befann sig sittande midt i vattnet på
en lotus-blomma, en växt som finnes
ymnigt i de varma ländernas floder; och lians
utseende måste hafva varit förskräckligt
att skåda vid detta tillfälle, om någon då
funnits som kunnat betrakta det, emedan
han hade fyra hufvuden på en enda kropp
och lika så många armar.
Omkring gudeu kerskade det tjockaste
mörker, som alla ögonen på hans fyra
hufvuden icke förmådde genomtränga; han satt
slagen af förvåning öfver sin underbara
födelse, då plötsligeu en röst lät höra sig
i hans öron, uppmanande honom att anropa
den som gifvit honom lifvet. Brahma
kastade sig ned och såg aftäckas alla
skapelsens under, hvilka syntes inslumrade.
Sedan han i huudrade år endast betraktat
denna underbara syn, tog han sig för att
skapa verlden, det vill säga: himmelen,
jorden, stjeruorna, växter, träd, berg och
slutligen alla djur. Jordklotet placerades
af honom på spetsen af ett högt berg.
Emellertid var jorden öde: solen uppgick
och nedgick hvarje dag utan att någon
fans, som kunde beundra dess glans, och
skördarne, som växte af sig sjelfva, blefvo
icke inbergade. Då beslöt Brahma att ur
sitt hufvud framtaga en menniska, som han
kallade Brahman, det vill säga: prest, åt
hvilken han gaf fyra böcker, som kallades
Vedas eller ordet af hans fyra munnar.
Han befalde honom läsa i dessa böcker ända
till veridens slut. Men då presten af
fruktan för de vilda djur, som uppfylde
sko-garne, icke kunde lugnt öfverlemna sig åt
läsningen, framtog guden ur sin högra arm
en krigare för att försvara presten.
Men under det att dessa begge ittcnni-
slcor voro sysselsatte, den ene med
läsningen af Vedas, och den andre med striden
mot de vilda djuren, fans det icke någon,
som odlade jorden och försåg dem med
födoämnen. De beklagade sig då för
Brab-ma, som ur sitt lår framtog en tredje
menniska, hvilken på en gång skulle blifva
jordbrukare och handlande. Men då
slutligen icke heller dessa tre menuiskor voro
tillräckliga för att göra allt ensamme, så
behagade det guden att ur sin fot
framtaga en konstnär, hvilken* lott blef att/
arbeta för sina bröder.
Detta bör lära oss,att alla menniskoräro
nödvändiga den ena för den andra, och att
deras pligt är att älska och tjena hvarandra.
Brahma gaf vidare en hustru åt hvardera
af dessa menniskor; och dessa fyra
familjer blefvo upphof för lika så många kaster,
det vill säga mcnniskoldasscr, som ännu
finnas i Indien, nemligen pr est er ua, krigarne,
jordbrukarne och konstnärerna, ålen livad
som ännu mer utmärker dessa olika kaster,
än de befattningar, som de utöfva och icke
kunna öfvergifva, det är olikheten i deras
färg.
Presterna och krigarne hafva nästan lika
ljus hy, som Europas invånare; jordbrukarne
och handelsmännen hafva ungefär samma
färg som polerad koppar; livad slutligen
konstnärernas och arbetarnes hy beträflar,
så är den nära på alldeles mörk. I Indien
finnes dessutom älven en femte kast, som
föraktas af alla de andra och som man
kallar Parias. Både män och qvinnor af
pariaskasten äro så afskydda af alla
Hinduer, att de måste iefva liksom förvista i
afskilda boningar och man fruktar att
vidröra dem. Dessa olyckliga parias äro ock
igenkänlige för sin hy, som är smutssvart.
Sedan emellertid allt detta hade blifvit
fullbordad t, blef Brahma så stolt öfver att
hafva uppfunnit Vedas och skapat vcrldeu,
att han trodde sig vara förmer än sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
