Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller vanlig menniska; men lian ville äfven
visa sig på jorden såsom en stor konung
för att undervisa menuiskorna och lära dem
begagnandet af åkerbruksredskap. Han
uppenbarade sig då efter hvartannat under
namn af Rama och af Kmchna, två de
tappraste furstar som funnits i Indien.
Medan guden under Barnas skepnad
regerade öfver en del af detta land, hade han
förmält sig med en prinsessa vid namn Sita,
som var skönare än dagen; men en jätte
vid namn Lanka, som cu dag märkte att
hon spatserade ensam vid stranden,
bort-röfvadc henne, for öfver hafvet och tog
henne med sig till sitt land, dit Rama
beslöt att förfölja honom.
Då emellertid den tappre fursten icke
hade en nog talrik armé för att företaga
en så långväga expedition, beslöt han att
ingå förbund med apornas konung, som
genast från de berg han bebodde sände
honom en ansenlig trupp af sina undersåter
med den stora apan Hanuman i spetsen,
hvilken var en af de vackraste bland sitt
slägte och dessutom en ganska skicklig
krigare; Hanuman hade dessutom flere andra
små talanger, utom färdighet i sådana
upptåg och luftsprång, som hans likar
vanligtvis göra: ty han var, en utmärkt musikus.
En armé af Björnar kom likaledes för att
erbjuda sin tjenst åt Rama, hvilken med
glädje mottog och genast drog i fält med
detta nya slag af krigare.
Men för att komma till det land, dit
Lanka hade bortfört Sita, måste man komma
öfver en betydlig hafsvik, och emedan Rama
icke hade fartyg för att öfverföra sin
krigshär, började han redan misströsta, då general
Hanuman, i spetsen för sina långsvansade
soldater, tog sig för att bygga en stor
stenbro från den ena stranden till den andra
och fullbordade don på få dagar, emedan
aporna, hvilka som bekant äro mycket
lif-liga i sina rörelser, råkade vara utmärkta
arbetare. Rama begagnade sig af denna
oväntade hjelp, marcherade skyndsamt öfver
hafvet på den sköna bron och sedan han
kommit fram till den svekfulle Lanka, dödade
han honom i en slagtning och återfann sin
älskade Sita, med hvilken han ibland
föreställes sitta på en af apor omgifven tron.
Bland de hofman, af hvilka man ser honom
omgifven, igeukännes lätt den ryktbara
Hanuman, hvilken Hinduerna anse såsom
uppfinnare af deras musik.
Vischnus äfventyr under namn af KrisChna
voro icke mindre underbara. Född i en
konungafamilj föredrog han att tillbringa
sin barndom ibland herdar och herdinnor,
hvilka han lät dansa efter sin flöjt, hvars
toner voro så ljufva, att de lockade de
vildaste djur till hans fötter. Detta var
dock icke hans enda tidsfördrif, ty tid efter
annan såg man honom på sitt finger
upplyfta berg, döda allehanda vidunder och
dansa på ormars hufvud.
Då Visclmu uppnått mannaåldern, tog
han sig för att genomtåga verlden för att
nedgöra månghöfdade jättar och andra
tyranner, som härjade den; på samma gång
undervisade han folken och lärde dem att
blifva visa för att kunna vara lyckliga.
Då Visclmu slutligen icke tyckte sig hafva
mer att uträtta på jorden, uppsteg han åter
till himmelen, hvarifrån han icke åter
nedstigit mer än en enda gång under skapnad
af en dygdig och vis man, benämnd Bucl/ta,
för att undervisa Indiens folk i de
ceremonier, som tillhöra Bramernas eller Brahmas
presters religion, åt hvilka han helgade
lotus, denna underbara planta, på hvilken
Brahma satt före skapelsen.
Hinduerna hade den öfvertygelsen, att
Visclmu icke skulle uppenbara sig mer förr
än vid verldens slut, men då skall han
antaga skapnad af en bevingad, glänsande
livit häst, som har ena foten lyftad öfver
jordklotet; och då han nedsättter denna fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
