Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4’i
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
JS 6
Om faran af att alltid vara den fråmste.
ni sett en liten gosse, som heter
Clas? Han är den störste
muntergök jag sett, men har det felet att alltid
vilja vara den främste i alla företag. Det
är en farlig sak, ty dertill beliöfves mycket
förstånd, insigt och beräkning. Det har ej
hjelten i vår berättelse, dertill är han ännu
alltför ung. Han äger ej annat än ett
glädjestrålande ausigte.
Clas är dock så rik och lycklig som en
kung. Hör på honom nu: „jag vill vara
kejsare!" utropade han i yster lek med flere
andra gossar. „Ni ären mina soldater och
officerare, jag är eder kejsare och skall nu
bestiga min tron": Först inrättas tronen,
en mycket stor låda ställes upp på den
vackra gröna gården, derpå ställes en hög
tunna, derpå åter en låda. Och hej, hej,
hurrat så fort svingar sig dock icke någon
upp för ärans trappor, som Clas till sin
höga värdighet. „Här är jag nu! se upp i
till eder kejsare! hör livad han befaller!"
men, kratsch! tunnan svigtar, lådan ger
vika och der ligger vår kejsare med
fotterna i luften under sina undersåters skratt
och hurrarop. En så oförstäld glädje ser
man sällan vid troners fall. „Det var ej
så roligt, som jag trodde, att vara kejsare",
sade Clas sakta för sig sjelf, „men huru
vore det att vara påfve? Dertill beliöfves ej
annat än en stor hög mössa, en vid kaftan
och ett värdigt utsende. Se hit! mössan
är redan färdig och den vackra bersåu med
doftande syreuer är vårt tempel. Ett
gung-bräde kan vara tillräckligt hög tron åt en
påfve, hans höga rang ställer honom högt
nog ändå".
„Nu skall jag begynna! — talet skal]
blifva allvarligt och värdigt såsom det
anstår min höga värdighet". Men, - förrhi
talet är begyndt har redan någon af hans
många små åhörare sagt hans högvördighet
några retsamma ord och ett, tu, tre
hoppar han ned och, glömmande sin ofelbarhet,
invecklar han sig i en häftig fejd för
ordningens upprätthållande inom församlingen.
Het och blossande röd försöker han
bestraffa sin kränkta värdighet, då han
förskräckt ser sin höga mössa ligga
nedtrampad i sanden och kaftanen, som utgjordes af
farmors blommiga schal, sönderrifven.
Sorgsen märker Clas sin öfverilning, får gå bort
och bekänna missödet med schalen, men
återvänder snart lugnad af förlåtelsen, lika
glad, ropaude på långt håll: „huru vore det
att leka skola? det blir en rolig lek!" „Hvem
blir skolmästare?" frågade kamraterna.
„Edvin är äldst och förståndigast, han passar
visst bäst dertill?" „Nej! — låt mig blott
denna gång blifva skolmästare, det passar
så bra för mig; skolmästare är det utmärkt
roligt att vara!" jublar Clas vid tanken på
det väntade nöjet. Bordet ställes i ordning,
böckerna ordnas och utdelas, eleverna taga
plats, „Stilla! intet buller der, jag är
lärare", utropar Clas och herr skolmästaren
slår med linealen ett kraftigt slag i bordet
för att vinna uppmärksamhet, men linealen
träffar olyckligtvis ett fullt bläckhorn,
hvilket omkullstjelpes med en sådan fart, att
den stackars skolmästaren nu står alldeles
svart i ausigtet, öfverhöljd af bläck till
åt-löje för alla sina elever. Gråtfärdig vandrar
den stackars Clas bort, lekarne slutas för
den dagen.
Nu är det morgon! solen strålar
upplif-vande! — Clas vaknar sjelf glad som en
solstråle, gårdagens missöden har den goda
sömnen fullkomligt utplånat. Ute på
gården vänta redan hans vänner för att föra
Clas med sig på upptäcktsresor. Nu vandra
de till en liten sjö vid berget derborta, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
