- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Andra Årgången 1880 /
77

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

I LtUSTRERAD BARNTI DNING

.« 10

77

som tömdes ögonblickligt, derpå kött med springa med dem öfver bord och stolar samt
potates och ris eller grönsaker; ett stycke 1 gaf dem då och då ett lätt slag med öfver-

kyckling eller dylikt afslutado måltiden.
Härvid använde hon skedeu temligen väl,
men såsuart hon trodde sig vara obemärkt,
satte hon genast
ned munnen i
fatet. Efter
måltiden tyckte hon,
som många
men-niskor, om en liten
middagslur och sof
en half timme eller
så, hvarefter hon
åter syntes
upplagd för lek och
skämt- På
eftermiddagen brukade
hon förtära något
frukt och till
qväl-len mjölk eller tho
med smörgås.
Omkring kl. 0
plägade hon gå till
sängs, och hennes
biidd utgjordes af
en madrass och
ett ylletäcke. Då
hon vid ett
tillfälle var sjuk och
behandlades med
chiniu, brukade
hon, sedan hon
lärt känna den
bittra smaken hos
detta medikament,
draga täcket öfver
hufvudet på sig,
såsnart man
nalkades henne med theskeden.

Ilon visade stor förkärlek för små barn
och kysste dem gerna; större deremot
behandlade hon icke alltid så väl, ehuru hon
gerna lekte med dem. Hon brukade då kapp-

sidan af handen, men midt under leken
generade det henne icke det ringaste att
hugga fast i ett ben och derpå pröfva sina

tänder. I den
stora apburen
plägade hon gerna
leka med de
öfri-ga aporna och
visade sig der
såsom oinskränkt
herskare, iifven
öfver chimpansen,
hvilken hon dock
behandlade mera
som jemnbördig.
En lärd som
be-skrifver ett besök
hos denna apa,
omtalar om henne,
bland anuat,
följande betecknande
drag. Då hon
visade stor lust att
rycka af honom
hatten, tog lian
en piska för att
skydda sig,
hvilket apan mycket
väl förstod,
hvarför hon höll sig
en stund på
vederbörligt afstånd.
Då han likväl
händelsevis lade
piskan bredvid sig på
dumpans. soffan föl att gö-

ra några
anteckningar, närmade sig gorillan, som det
syntes helt oskyldigt, grep piskan, gaf honom
ett. par kännbara slag och ilade derpå
ögonblickligen upp på den högsta
klätter-stången i rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1880/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free