Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 17
II.LUSTRERAD BARNTIDNING
135
KÄRINGEN MOT STRÖMMEN.
var cn gäng en bonde, som tog
sig en hustru; men denna råkade
vara så motspänstig, att hon gjorde allt,
som mannen förbjöd, men livad han
tillsade henne att göra, det gjorde hon inte.
Så stod julhelgen för dörren, och mannen,
som var stillsam och hatade all träta, men
ändå under helgen gerna ville lefva litet
mera storståtligt än i hvardagslag, bcgynte
grunda uppå huru han skulle bära sig åt,
för att få fira julen litet förnämligare
såväl i mat som i dryck. Ändtligen trodde
han sig ha funnit på en utväg och sade till
sin hustru: „Nu är julhelgen i autåg, men
bry dig inte ändå om att baka hvetebröd
till helgen, det skulle bli mycket för dyrt
för våra små tillgångar”. — Hustrun gaf
sig knappast tid att höra på mannens tal,
utan svarade flinkt: „jo men i harmen så
bakar jag hvetebröd”.
Mannen höll god min och sade: „nå, om
du också bakar hvetebröd, så må du väl
åtminstone inte baka piroger?”
Hustrun var genast färdig att motsäga
sin man och sade: ,-jo, men det gör jag i
hannen”.
„Nå, om du också bakar piroger så skall
du åtminstone inte köpa bränvin”.
„Jo men jag köper i harmen”, sade
hustrun.
Mannen låtsade om ingenting utan sade:
„om du också köper bränvin, så må du
åtminstone inte köpa kaffe”.
„Jo, men jag köper i harmen”, sade
gumman.
„Nå, om du också köper litet kaffe, så
må du väl inte äudå bjuda främmande till
helgen?”
„Jo, men jag bjuder i harmen”, sade
hustrun.
„Nå, om du också bjuder främmande”,
sade mannen, „och ber dem till bords, så
må du väl ända inte sätta mig i högsätet?”
„Jo, der skall uu sitta i harmen”,
svarade åter hustrun och bröstade sig inför
mannen.
„Nå, om du nu också sätter mig i
högsätet”, sade mannen, „så låt inte 111ig ändå
sköta bränvinsflaskan”.
„Jo det gör jag i harmen”, envisades
hustrun.
„Nå, om du också gör det, så må du
ändå inte befalla 111ig att supa på förhand”.
„Jo, men det gör jag i harmen”, svarade
hustrun såsom hennes sed var.
Så fick nu mannen sin hustru att fira ett
godt julkalas. Der var hvetebröd och
piroger, der var kaffe och bränvin, så länge
helgen räckte, och bjudna fremmande till
på köpet, ålen hur länge varade den
fröjden? När julhelgen var förbi, blef käringen
ännu mera motspänstig och gemen än förr.
Mannen, som icke fick någon lefvaude ro
för henne, tänkte slutligen i sitt sinne: „på
något sätt måste jag slippa ifrån den galna
käringen”. Då nu köbergningstiden om
sommaren kom, gick han ned till en å, som
flöt genom ängen, och högg med sin yxa
sönder den smala spången, som ledde
öf-ver ån, så att den just jemt kunde bära en
man. Sedan gick han liera och sade åt sin
hustru: „nu är godt och torrt väder, låt
oss gå och berga hö på ängen”. Gunnnan
följde med, men när de kommo till ån, gick
mannen förut öfver spåugen helt forsigtigt
för att ej plankorna skulle ge vika. När
sedan käringen skulle komma efter,
varnade han henne och sade: „gå sakta och
forsigtigt, min gumma, längs spången, och
låt bli att hoppa och dansa; det tycktes
mig som om plankorna voro mycket dåliga
och murkna”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
