Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tå., för att blifva liöril. „att det minsta kryp
på jorden skola vi bemöta med kärlek, om
vi skola följa Guds lmd; och då ni så
bemötte den lille gossen, liknade ni just deu
stygge Judas på taflan dcrinnc i salongen*.
— „Tack du lilla barn*, sade den lille
tyrolargossen borttorkande sina tårar, du
liknar med dina ljusa lockar en af de små
englarua på den stora taflan, der madonnan
var afbildad, jag såg den taflan uti det
stora tyska galleriet och jag tror visst de
målat af dig för att få en så älsklig engel
som den jag der såg. Jag glömmer dig
aldrig!11–––
Under dessa samtal hade barnens moder
sakta närmat sig dem, „kommen mina
älskade barn, låt mig tacka och omfamna
eder för att de lärdomar jag djupast sökt
inskärpa hos eder, bära frukt; kärlek till
nästan är, näst kärleken till Gud, det
vig-tigastc af allt, livad som läres uti de dyra
budord vi böra följa för vårt kommande
och vårt timliga väl. Vår bestämmelse, vår
uppgift i detta korta lif är ju vår
själsutveckling till något högre och bättre än livad
detta korta jordelif bjuder, vi äro blott här
främlingar, gäster pil en lång vandring till
ett okändt mål, vår uppgift här är blott
att, så långt vi kunna, sträfva framåt i det
goda, det ädla, det rena. Kom mina barn,
I hafven i dag beredt mig en stor glädje
genom ert uppförande, låt mig af hjertat
välsigna ert handlingssätt11, sade hon, i det
hon omfamnade dem kärleksfullt.
— „Låt oss nu höra på deu lille gossens
sång*, sade hon derefter, „hans röst
klingade nyss så klar och ren, lians ljufva
bnrnastämma trängde djupt till mitt lijcrta,
och hans behagliga litVulla spel uppå zittran
var liksom en helsning från söderna.
Medan den lilla gruppen tog plats omkring
det runda bordet, aflägsnade sig alla de
öfriga fremmnndc åskådarne. De stora
gossarne blygdes öfver sin kärlekslöshet
mot den lille, och gingo bort med
nedslagna blickar, ångerfulle öfver sitt
uppförande.
„Sjung lille sångare!* sade barnens
moder, „sjung för oss några sånger från ditt
hemland!11
Den lille tyrolaren stämde sin zittra och
började sjunga med sin klara melodiska
röst:
„Der uppe på alpens ljusa höjd
Der sjunger jag gladt min sång.
Jag sjunger min glada barndoinsfröjd
Och då blir ej dagen lång;
Jag plockar den svällande drufvans hår
Och sedan jag ilar till dalen der.
Till hemmet der svalka jag iiuua plär
Och inga sorger mig tär.
riiir ser jag från alpens höga topp
Min dyra födelse bygd,
Du skall ej under mitt lefnadslopp
Se ned uppå mig med blygd;
Nej 1 om än fjerrau jag vandra må,
Så vill jag hedra mitt land ändå.
Hvar mina vägar i verldeu gå.
O, hemland! hur är du ej ljuft och kärt,
Tyrolen mitt fosterland!
Du har mig fostrat, du har mig närt,
Jag vuxit der vid din strand,
O! må jag blomstra ej skild från dig,
Må der jag vandra min lefnadsstig,
Var du en moder för mig!“
* *
♦
— „Så sjöng jag äfven då — då*, sade
den lille tyrolargossen med sänkta ögonlock
för att skymma de framqvällande tårarna.
— „När sjöng du så?* frågade Olof
deltagande. —
— „I mitt sköna hemland, då min moder
ännu lefde, hon lärde mig många sånger11.
––––-0!“ utbrast han, jag är så fattig,
så ensam i verlden, skild från mitt
hemland, jag kan ej finna mig i detta
kring-sträfvande lif utan hem eller härd! — —
sjunga för en slant! — — — det är ju
ungefär detsamma som att tigga, —–––––––-
hårda lott!* — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
