Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE SCENEN.
RO JALINDER. Sedan CAROLINA.
KOJALINDER (ensam). Ej ett enda spår . . .
ej det ringaste väderkorn! . . . Och likväl — om
denna brådstörtande lycka icke skall förvandlas till
en gäckande såpbubbla, så måste hon tillrättaskafias!
Ha! i detta ögonblick vore jag nästan färdig att
glömma mina politiska principer, för att få trycka
försoningens kyss på hennes läppar! Ingenting är mig
nu dyrbarare än hennes återfinnande, ingenting är
mig heligare än hennes . . .
CAROLINA (som inkommit något förut, instämmer
med honom). Kärlek, ville du säga! . . .Ha!
förrädare, jag är dig på spåreni . . . Det är då så
du älskar mig ... det är då så du ämnar hålla
dina löften till mig — mig, som du svurit de
heligaste eder! —
ROJALINDER (afsides). Så förknäfveln! (högt).
Dyraste Carolina, du har missförstått mina ord . . .
det är min syster jag måste uppsöka. —
CAROLINA. Din syster! ... en förträfflig
undskyllan!–––skada, att den inte duger inför
mig min herre! . . . (snyftande). Ack, Pontus!
Pontus! . . . bättre hade varit, att du fört in mig
i ”Evigheten”, än att du skulle bedra mig!
(/orf-far att snyfta).
ROJALINDER (afsides). Annamma det här!
(högt). Jag svär, Carolina, att jag mente min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
