Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetarna i att utnyttja do gynnsamma
konjunkturerna för förbättrandet av sin
ställning*.
Dessa äro en del av de huvudmotiv, som
ledde till bildandet av S. A. C. efter
nederlaget under 1909 ?rs generalstrid. S. A. C.
gav sig en federalistisk organisationsform
med omfattande lokal självbestämningsrätt.
Den proklamerade nödvändigheten av att
befria de fackliga organisationerna från
beroendet av politiska partier. Den
förkunnade en ny fackföreningsideologi, som till
sitt innehåll var socialistisk, som gav de
fackliga organisationerna framtida
uppgifter som förvaltare av produktionen, som
förkunnade viljan till kamp mot staten som
ett med kapitalismen sammanhängande
politiskt organ, vilket måste avlösas av en ny
politisk ordning i och med socialismens
genomförande. Den förkunnade den direkta
aktionens metod i stället för den
parlamentariska. Den hävdade nödvändigheten av
en hänsynslösare kamp mot de
kapitalistiska utsugarna. Den proklamerade rätten
att använda sabotaget i kampen mot
utsugarna. Den förkastade de tidsbestämda
kollektiva avtalen o. s. v. S. A. C. framträdde
helt enkelt som den första representanten i
det här landet tor den revolutionära
fackföreningsrörelsen, för syndikalismen.
Vad är det nu som har inträffat, som gör
det så önskvärt att förena S. A. C. med
L. O.? Ila de idéer, som S. A. C. gjort sig
till tolk för, på något sätt lidit skeppsbrott?
Ha strävandena att skapa en ny
revolutionär fackföreningsrörelse krönts med så
ringa framgång, att tiden är inne att kasta
yxan i sjön? Eller ha de gamla
organisationerna revolutionerats till en sådan
grad, att det icke längre finns några skäl
för upprätthållandet av S. A. C.?
Intet av allt detta har inträffat. Den
”centralisering av bestämmanderätten”, som
”skapar förtryckare och förtryekta, som
dödar det självständiga initiativet och egna
tänkandet oeh förhindrar skapandet av
självstyrelse och självansvar bland
arbetarna samt gör dem till samma behärskade
element, som de äro i det borgerliga sam-
hället” (S. A. C:s principförklaring), har
icke avtagit inom Landsorganisationen men
snarare ökats. Det politiska beroendet
un-(Jpt socialdemokratien är snarare större än
mindre, ett förhållande som fortfarande
verkar som cn broms på klasskampen. Man
kan vänta, att det tidsbestämda kollektiva
avtalet snart nog kommer att kompletteras
med en lagstiftning, som ytterligare
förvärrar förhållandena, fastlåser denna form för
kollektivavtal, utan att Landsorganisationen
på allvar tar tipp kampan mot en sådan
utveckling.
Det heter visserligen, att åtskilliga
fackförbund i sina ingresser upptagit
syndika-listiska principer och exempelvis tilldelat de
fackliga organisationerna uppgifter som
framtida produktionsorgan för socialismens
förverkligande, och att detta även är
förhalandet beträffande Landsorganisationen
genom dess anslutning till
fackförenings-internationalen i Amsterdam. Det är sant
och glädjande, men det kan ingalunda vara
ett skäl till avskaffandet av S. A. C.
Fastmera kan detta förhållande betraktas som en
uppmuntran och en sporre för S. A. C. till
att fortsätta sin agitatoriska verksamhet
intill dess hela fackföreningsrörelsen
definitivt drivits in på en sådan utvecklingslinje.
Ännu ar allt för litet nått för att man skulle
ha någon anledning till att avskaffa sig
själv.
För övrigt ha de senaste årens
erfarenheter i allt väsentligt givit belägg för den
syndikalistiska åskådningens riktighet. Den
erfarenhet, som inhöstats äv revolutionerna
i de europeiska länderna, ha i utsträckt grad
bekräftat, att den syndikalistiska rörelsen
befinner sig på ratta vägar, varför det
förefinnes alla skäl för upprätthållandet av
den syndikalistiska organisationen. Ja, skulle
man draga någon slutsats ur dessa
erfarenheter, sa skulle det snarare vara den, att
det vore ett förräderi mot arbetareklassen
att uppgiva en organisation, som har en
så stor och oundgänglig mission sig
förelagd som den syndikalistiska.
Eller’ är det så, att S. A. C. modererats
i en sådan grad, att det icke är något stort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
