Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fernand Pelloufieis plats i syndi*
kalismens utvecklingsprocess.
Av Dr. Max Netilau.
DEN 13 MARS 1926 HAR DET
RE-dan förflutit ett varts århundrade
sedan den trettiotreårige Fernand
Pellou-tiers död år 1901( I hans ställe lever bland
oss något som i många avseenden är hans
skapelse: den franska syndikalismen. Det
skulle vara en fåfäng gärning att spekulera
över hur denna nu sett ut, om den under
alla sina år av rastlös verksamhet dödssjuke
Pelloutier hade fått leva längre, eller ännu
varit i livet.
Vad han uträttade var stort nog: han
genomförde på sin tid vad andra före
honom ieke lyckades, och vad hans
efterföljare ieke. varit i stånd- till att upprätthålla
och utbygga i hans anda — en
sammanslutning av de socialt kännande franska
arbetarna i största omfång på grundval av
allas gemensamma ekonomiska intressen; en
sammanslutning till kamp mot kapitalet och
till genomförandet av denna kamp genom
arbetarnas fast rotade solidaritet och alla
därur framspringande kampmedel på
arbetsfältets stora område, på vilket
arbetaren kan vara allt, om han blott vill, oeh
den nominelle egendomsbesittaren,
kapitalisten-, i ett enda slag kan förvandlas till
intet, till stoft, när arbetarna sluta upp
med att lämna honom sin tribut.
Ått i namn av detta mål förena alla ett
lands arbetare synes oss så enkelt och nära
till hans, men mötes, som bekant, av de
oerhördaste svårigheter vars gemensamma
orsak ligger i den faktiskt stora skillnaden
mellan arbetarna, såväl i den efterblivna
mentaliteten hos den del som ännu står
under reaktionärt inflytande, som även i
den olikhet i politisk och social åskådning,
som utmärker den ständigt växande delen
av de mera andligt utvecklade. Båda dessa
faktorer hade ständigt varit ett hinder för
en verklig förening även på ett aldrig så
omsorgsfullt begränsat område: arbetarnas
gemensamma ekonomiska intresse gent emot
det parasiterande kapitalet. Det tyckades
Pelloutier mer än någon annan att närma
sig detta mål. Häri låg hans stora
betydelse. Oeh till förståelsen härav synes det
vara ändamålsenligt att underkasta de
förhållanden, under vilka de franska
arbetarna då levde, en analys.
Vi veta, att det ur den klassiska
forntidens ei\ ilisation, som i enskilda delar av
Europa icke helt var utplånad ens under
den mörkaste medeltiden, utgick
samman-slutningssträvanden som fortsattes under
alla århundraden, och vilka i enlighet med
de ständigt skärpta sociala motsättningar,
som följde med det kapitalistiska
produktionssättets uppblomstring, alltmera tog
tvenne fasta former: dels i skråväsendet,
som motsvarade de besittandes intresse oeh
till vilka skrån arbetarna tvångsvis
anslötos, samt dels i icke tillåtna och därför
hemliga sammanslutningar av arbetare,
vilka sammanslutningar antogo mera
varaktiga dier mera tillfälliga former och som
mången gång genomkämpade svåra soeiala
strider.
I Frankrike voro dessa sammanslutningar
inom vissa yrken mycket utvecklade, oeh
dessa sammanslutningar bildade
compag-nonnage (gesällskap), som åtnjöto en viss
tolerans för sin verksamhet, emedan den i
allmänhet var så oklok, emedan
sammanslutningarna ofta rivaliserade me.d varandra
oeh ofta ”slog in skallarna på varandra” i
stället för att gemensamt vända sig mot
mästarna. Beträffande en del andra yrken
saknas det tillförlitliga uppgifter. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
