Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pen bland arbetarna, vilka under kriget 1870
—1871. så hastigt gjorde de parisiska
arbetarna till en maktfaktor. Nationalgardets
arbetarebataljoner, den ur dessa
härstammande centralkommittén, grupperingarna
under revolutionsdagarna i slutet av oktober,
valen i februari — till allt detta bildade;
dessa arbetaresammanslutningar grundvalen.
Och så ledde denna rörelse till den 18 mars,
till Pariserkommunen, till en strid på liv
och död som av bourgeoisien påtvingades
dessa arbetare, som man hatade och
fruktade, till en kamp liknande den i juni 1848
blott i mycket större omfattning oeh
oändligt mycket blodigare, till den blodiga
maj-veckan, till en nv
nedslakfcninj^-a-v-^pariser-proletariatet och en ny period av det
förfärligaste undertryckande av den
socialistiska verksamheten i Paris, medan
reaktionen aldrig helt förmådde genomföra sin
seger i landsorten, speeiellt icke i södra delen
av landet. Och speciellt där fortsattes
propagandaverksamheten av flyktande
kom-munarder, av vilka många emigrerade till
England och Schweiz. Av dessa knöts
trådar och förbindelser, som aldrig helt
kunde sönderslitas eller undertryckas.
Ganska snart efter Pariserkommunens fall
bildades i Paris på nytt Chambres
syndi-cales, alltså faekorganisationer. Ledningen
av dessa kom visserligen att ligga i föga
radikala händer, sådana som undgått den
förföljelse, som riktades mot alla
överlevande från kommunen, och som undgått den
på grund av sitt ljumma uppträdande
under revolutionen. Denna rörelse gynnades
av radikala republikaner, positivister oeh
andra, emedan man beräknade, att den
kunde bli en motvikt mot den fara som hotade
den upprättade republiken från
monar-kistema. Men även bonapartister sökte att
sätta sig i besittning av den nya rörelsen.
Denna oändligt moderata rörelse kunde
föga tillfredsställa internationalisterna och de
revolutionära flyktingarna i utlandet, men
i Paris fick det icke yttras ett enda högt
ord i deras anda. Dessa voro därför
hänvisade till att verka genom flygskrifter, som
blevo tryckta i utlandet och spredos i hem-
lighet, samt genom bildandet av hemliga
sektioner av Internationalen.
Därför blev denna fackföreningsrörelse
under många år oändligt måttfull, oeh
gjorde blott svaga försök att komma i
förbindelse med utlandets arbetare vid ett par
världsutställningar (Wien 1873, Filadelfia
1876). Dess första kongress (Paris 2—10
oktober 1876) gjorde de utländska
socialisterna nästan skräckslagna.
Men man blev dock uppmärksam på
tillvaron av överraskande stora organisationer,
och så börjades den långa kampen för
deras behärskande och utsugning för politiska
ändamål, en kamp, som upptogs av de
marxistiska politiker som samlades kring
Guésde, Lafargue, Deville och andra. Mot
dessa försök alt draga syndikaten in i
arbetare-valpolitik uppträdde de
landsflyktiga internationalister, som uppehöllo sig i
Schweiz, sådana som Louis Pindy, Paul
Broussc, Jeallot m. fl., vilka i
Cliaux-de-Fonds i Jura utgå vo den för Frankrike
bestämda tidningen Åvant-Garde, en
tidning i vilken även Krapotkin flitigt
medarbetade.
Detta förklarar, att man redan på
kongressen i Lyon 1878 hade en liten
antistat-ligt orienterad minoritet på uppdrag av
vilken en representant från Lyon, Ballivet,
höll ett tal mot valpolitiken, som väckte
stort uppseende.
Jag befann mig en gång hos Krapotkin
just som han läste en av de vanliga
socialdemokratiska beskyllningarna, enligt vilka
anarkisterna alltid försummat eller försmått
att intressera sig för fackföreningsrörelsen.
Han tog då fram sin kollektion av
Avant-Garde och andra skrifter från denna tid
och visade mig. • Inom denna landsflyktiga
grupp i Schweiz var man mycket ivrig att
påverka rörelsen i Frankrike och
framhäva den ekonomiska sidan, och man hade
den rent syndikalistiska erfarenheten från
schweiziska Jura, från Belgien och Spanien.
Marxisterna å sin sida försökte vid denna
tid (1877—1878) att genom de
internationella kongresserna i Gent och Paris (den
senare, blev förbjuden av polisen) att vinna
övertaget. Målet var att åstadkomma ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
